Personligt | Leila Anderman

Ser en värdig äldrevård ut så här?

När är det äldreboendet i Bollnäs tur att bli "bäst i Sverige", frågar sig insändarskribenten.

Publicerad 2013-09-18

Med sorg i hjärtat har jag tittat på äldrevården i Lycksele. Många obehagliga minnen dyker upp.
Visst, helt klart behövs det mera personal. Men jag har verkligen sett att det  inte är alla som arbetar som precis brinner för sin uppgift. Det är något man inte vågar säga ett knyst om. Eftersom jag under de drygt 3 år min man var under kommunens omsorg tillbringade åtskilliga timmar i ett av Bollnäs kommuns äldreboenden vet jag vad jag talar om. De dagar jag inte var där hade jag alltid en och samma önskan: ”Hoppas att det är bra personal där idag”
Med förvåning såg jag hur stor betydelse ett byte av enhetschefen kunde vara. En klart dålig avdelning blev faktiskt bättre.
Jag är inte heller säker på att kontinuiteten alltid är så bra . Många blir rätt blasé på situationen och man varken ser eller hör som förut. Om några fick byta avdelning, dvs. det fanns ett cirkulationsschema skulle det kanske vara svårare att göra ” som alla andra gör och har alltid gjort”. Men det är inte något som personalen längtar efter.
Även om biståndshandläggaren hade skrivit att man skall få en promenad varje dag, brydde man inte om det .Det hette : ” vi har ju frågat  ibland (!) men han ville inte.” Jag vet att det var ett helt otänkbar scenario. Min man SKULLE ALDRIG SAGT NEJ TILL EN PROMENAD.

Det finns några  helt OBEGRIPLIGA regler.
Om man får stroke och ligger på golvet med tydliga symptom kallar man inte ambulans innan sjuksköterskan har varit där och sett den drabbade  .De flesta som arbetar är ju undersköterskor och säkert ser vad det är frågan om . Så mycket tid går forlorad.När detta sker på en söndag har sjuksköterskan flera AVDELNINGAR  PÅ OLIKA ÄLDREBOENDEN i Bollnäs  som sitt ansvarsområde och det dröjer…. Min man råkade få stroke på en söndag och så olämpligt som efter lunchen. Varför måste man vänta tills man hunnit kalla sjuksköterskan till plats??Är det bara en hierarkifråga?
Och hur mycket träning får en som kommer från och till äldreboendet efter strokehändelsen? Ut från sjukhuset snarast till äldreboendet som inte har så mycket sådana resurser. När livet skulle blivit så mycket mera uthärdligt om man åtminstone fått lära sig att gå med rullatorn. Inte är vi jämlika.

Även döendet  blir onödigt kämpigt. När jag såg att något hade hänt med min man sade jag till sjuksköterskan att han borde få träffa en läkare. Detta var en onsdag  e.m. Till svar fick jag: ” Men doktorn är här nästa gång först på tisdag” Det är ca 500 meter till den Hälso-Centralen. Doktorer får inte besväras i onödan .Han skulle  förmodligen ändå bara dö. Den tisdagsmorgonen  6 dagar senare dog han.
För vissa kan själva döendet vara en kamp som ser ut att vara lång, flera dagar, och plågsam. Man får rikligt med morfin – det enda som inte sparas . När man redan har mycket svårt att få luft gör morfinet verkligen andningen lättare ? Och så torr man blir av det.
När jag ibland ser i dödsannonsen texten ”avled lugnt och stilla” gör det ont.
Varför kan inte flera få göra det? Den som dör kommer inte att ha några minnen kvar, men den som fått vara med och sett processen kan aldrig glömma DET. Tyvärr verkar minnena inte blekna så fort.

Inte ens syrgas kan man få. Jag har fått syrgas någon gång och upplevt den stora lättnaden. Men sjuksköterskan sade att syrgas var för farligt. Eftersom de flesta som bor i äldreboenden kommer att dö där, borde det finnas i varje äldreboende ett par ”dödsceller” där de som kämpar så svårt kunde få åtminstone den lindring som syrgasen kan ge. Helt klart blir ångesten mindre svår om man åtminstone har lite lättare att andas.
Varför måste man kämpa så hårt när det finns lite lindring att få??  Det är många som har denna ”farlighet” hemma i sina egna lägenheter. Varför kan inte äldreboenden ge denna lindring. Inte i Bollnäs  alla fall. Ett par rum för döendetillfället i varje enhet kan inte  kosta så mycket. Men kanske har de som bestämmer över våra skattepengars användning inte någonsin sett en några dagars långa dödskamp – med svårighet att få luft??
Gamla romarna hade ibland ett önskemål som gällde ovänner. ”Måtte hans dödskamp bli lång!”

Äldrevården i Bollnäs är kanske inte den sämsta möjliga, men är inte värdig.
Det finns även positiva minnen som beror på att det fanns några som brydde sig. Men det var just NÅGRA.

Leila Anderman

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2024 Senioren - När insidan räknas