Så mycket konstigt som kommer från psykologer får man leta efter, menar insändarskribenten.
När vuxna barn gör slut, gick att läsa om i senaste Veteranen (se länkad artikel nedan, reds kom). Det var en beskrivning av hur smärtsamt det var.
Då jag aldrig gillat psykologer gjorde den här artikeln inte saken bättre.
Ett urfånigt förslag till ”försoningsbrev ” i artikeln. Jag citerar också: ”Idag skriker ungarna ”idiot” till sina föräldrar – vilket inte är ett tecken på ” dålig uppfostran”, utan mest avslöjar att de står varandra mycket nära.”
Skrämmande att höra från en psykolog.
Även de fyra ”nycklar” , fyra förhållningssätt som nämns: Visa respekt, Anklaga inte, Försök var nyfiken, Träna din ”perspektivmuskel”.
Ska de inte gälla från både förälder och barn i så fall?
Mina föräldrar är döda. Men jag har syskon. Vi umgås inte för att vi gillar inte varandra. Jag har många trevliga bekanta som jag tusen gånger hellre umgås med en mina syskon. Jag tror det är vanligt förekommande.
Jag sörjer inte det minsta att jag inte har dem i min bekantskapskrets.
Mina egna barn och jag kan ha åsikter om varandra, ibland inte så angenäma.
Om de vill ha kontakt med mig, får de själva bestämma. Jag skulle definitivt inte skriva det brev som denna psykolog föreslår.
Psykologer är av ondo anser jag. Så mycket ”konstigt” som det kommer från dem, får man leta efter.
Wania Forssberg
