De människor som arbetar inom vård och omsorg är våra hjältar. När de boende får mer av omvårdnad och näringsrik mat minskar vårdbehovet skriver insändaren.
Rubrikens citat är hämtat från ett samtal mellan mig och min 93 åriga mamma.
Under en lång tid har hon önskat sig bort från jordelivet och för några månader sedan ansågs hon vara i behov av palliativ vård.
Sedan tre år har jag dagligen följt henne, det senaste halvåret på ett vård- och omvårdnadsboende som drivs i Kavats regi.
Jag vill därför dela med mig av mina tankar och reflektioner kring betydelsen av vad vård och omvårdnad betyder för en anhörig. Och vilken läkande kraft som finns i ett mänskligt bemötande.Som lekman har jag funderat över innebörden i begreppen vård och omvårdnad.
Vård är den medicinska behandlingen och de medicinska besluten som tas vartefter en patient befinner sig i olika sjukdomstillstånd. Vård är en del av den medicinska läkningsprocessen.
Vårdgivare kan ha olika förhållningssätt gentemot patienten/brukaren . En inställning som bland annat visar sig i vårdpersonalens syn på olika medicinska insatsers relevans och verkan.
I vårt fall har vi fått ta del av en lyhördhet för såväl det somatiska som det psykiska tillståndet. Här har funnits en växelverkan utifrån behov ”just nu” vilket innebär att ingen övermedicinering sker. Parallellt med detta finns det som kanske rent av har den största läkande och helande effekten, nämligen lyhördhet, respekt och ett varmt mänskligt bemötande. I det mänskliga bemötandet sätts själen i rörelse vilket är helande och kroppen får en chans att läka sig själv.
Jag blir varm inombords när jag varje dag möts av glad och omtänksam personal och jag blir trygg av att se min mamma i ett respektfullt samspel med personalen.
De människor som arbetar inom vård och omsorg är våra hjältar.
När de boende får mer av omvårdnad och näringsrik mat minskar vårdbehovet.
Det är min erfarenhet och jag tror inte att min erfarenhet är ett undantag.
Rubrikens citat kom när jag berättade om några händelser ur mitt dagliga liv.
Och hennes kommentar var mer utförlig än vad rubriken säger. Den löd:”Oh vad intressant, nej jag har inte tid att dö. Jag är fortfarande nyfiken”
Jag svarade mamma att om du lämnar snart lova att du lämnar med ett leende på läpparna. Hon log och nickade.
Vår samvaro fortsätter ett tag till med stor tacksamheten över allt som är.
Marika Ronthy leg.psykolog
