Ska SPF Seniorernas medlemsmöten förbli ett reservat för underhållningsmusik från första halvan av 1900-talet undrar insändaren, som vill se fler gitarriff.
Bäste medlem! Hur länge sedan var det som du fick höra ett gitarr-riff på ett medlemsmöte? Eller att någon spelade pop/rock på en synt och sjöng en modern låt? Nog har du oftare hört Göingeflickorna med Gamla mor; Avestaforsens brus med Carl Jularbo eller någon låt av Jules Sylvain eller Kai Gullmar? Och spelas det jazz har det väl ofta varit gamla örhängen av Cole Porter eller Irving Berlin. Inget ont om dessa på sin tid kända artister, men inte är det min eller min generations smak.
Ändå blir vi ju fler och fler födda på 40-talet och början av femtiotalet som skall fylla ut SPF Seniorernas medlemsregister under de kommande åren. Vi diggade och dansade till sådana som Bill Haley, Paul Anka och Pat Boone, för att inte tala om Elvis eller Tommy, och sen blev det Beatles, Rolling Stones och på hemmaplan Jerry Williams och så ABBA förstås.
Visst vore det bra om föryngringen av medlemsskaran också återspeglades i musiken som bjuds? Nog skulle det vara kul att lyssna på någon som spelade sånt som påminde dig om DIN ungdom, och inte dina föräldrars?
Hur skall vi få mer fräs på underhållningen på våra möten? Eller skall SPF Seniorernas medlemsmöten förbli ett reservat för underhållningsmusik från första halvan av 1900-talet? Synpunkter från andra efterlyses.
Bo Wahlström, Uppsala, 42:a
