Har i sorgligt starkt minne, min mors avslutning av ett långt liv. När hon föll i sin seniorlägenhet och bröt lårbenet. Hur man från sjukvården skyfflade (faktiskt) henne mellan olika avdelningar. först en vecka på ortopeden – sedan en halv vecka på medicin – sedan till rehab när jag protesterade därför att mamma så uppenbart var döende! Fick jag till svar att jag var inte medicinskt kunnig och nu skulle hon tillbaka till sjukhuset!!!
Hon dog dagen efter…. helt ovärdigt i ett rum för två med en medpatient i sängen bredvid som mådde jättebra och faktiskt var ett rehabfall.
Tänk om det fanns möjlighet att ge ett värdigt avslut på livet? Det borde väl ändå vara en rättighet?
Anitha Schäfer, Socionom
Loading ...
Ett värdigt slut för mig är att jag i lugn och ro får somna in. Och att man av min sambo hämtar in vilka åtgärder jag eventuellt vill skall sättas in eller inte sättas in. De vårdande får faktiskt göra sig besväret att kolla med min sambo, hon vet vad jag vill.
Intressant aspekt! Hur definierar du själv ett värdigt sätt att dö på?
Är ett värdigt slut detsamma för alla?