Samhällets kostnader för felmedicineringen skenar, tio miljarder om året lyder Socialstyrelsens uppskattning.
Förklaringar: Äldre tål mediciner sämre än yngre, en del läkemedel är direkt olämpliga för äldre och många mediciner kan motverka varandra.
– Utvecklingen går väldigt fort. Fler kan behandlas och fler läkemedel och metoder står till buds, säger Socialstyrelsens expert Johan Fastbom. Men vårdens infrastruktur har inte hängt med.
Ny statistik
För att få kunskap om var i landet de största problemen finns har SPF begärt fram ny statistik från Socialstyrelsen.
– Genom att spalta upp läget kommun för kommun kan vi se var det finns särskild anledning att agera, säger Lars Nilsson, som är SPFs sakkunnige i läkemedelsfrågor.
SPF har exempelvis funnit att 58,3 procent av 80-plussarna i Åsele kommun under 2010 hade tio eller fler läkemedel. Därefter följer Öckerö på 57,7 och Tranemo på 56,3. En lång rad kommuner ligger på långt över 50 procent, alltså varannan person över 80.
Direkt olämpligt
Öckerö toppar också listan med 50,6 procent av 80+ som under 2010 har fått direkt olämpliga läkemedel. Mellerud är tvåa på 46,1 procent och Gnosjö finns på tredje plats med 43,8 procent.
– Man kan undra hur det är att som gammal bli behandlad med läkemedel och bo i Öckerö, säger Lars Nilsson. Kommunen ligger alltså högst i landet för 80-plussare med olämpliga läkemedel och näst högst med tio eller fler läkemedel under 2010.
Kent Lagrell (M) är ordförande i Öckerö socialnämnd.
Vad ska ni göra åt situationen?
– Siffrorna är alarmerande. Ansvaret ligger hos sjukvårdens aktörer. När det gäller olämpliga läkemedel kan man fråga sig om läkarna har tillräcklig kunskap om läkemedel och olämpliga kombinationer.
Tänker ni agera?
– Vi har sökt statliga stimulansmedel för läkemedelsgenomgångar och frågan har lyfts i olika samverkansgrupper.
Öckerö kommun är långt ifrån ensam om att ha höga värden. Läkarförbundets ordförande Marie Wedin tror att en del av problemet beror på att läkare inte medverkar tillräckligt mycket i äldrevården.
– Det behövs en person med rätt kompetens som kan vara länk mellan landsting och kommun. En kommun-överläkare som kan avhjälpa kommunikationsbristen.
– Det måste även vara en namngiven person som har ansvaret för den enskilde äldre och dennes läkemedel.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se












