Omsorg Samhälle

demens-anhorigFoto Colourbox

Guide – Så hjälper du en anhörig med demens

De flesta anhöriga slår knut på sig själva för att hjälpa demenssjuka. Men trots det känner många skuld och anklagar sig själva för att inte göra tillräckligt. Veteranens checklista visar var du kan få stöd.

– Att träffas i anhöriggrupper och utbyta tips och råd betyder mycket för många, säger Eva Bergman, verksamhetschef på Stockholms Äldreboende.
Eva Bergman, som jobbat inom sjukvården i 40 år varav 16 år inom äldreomsorgen, leder kurser för anhöriga. Målet är att de ska känna sig trygga i vetskapen om att deras make eller gamla mamma tas om hand på bästa sätt.
– Vi får ett stort förtroende och om vi lyckas visa att de sjuka har det bra hos oss så minskar de anhörigas oro. Vi skriver upp vad de boende gör dag för dag och berättar det. Närstående kallas även till möten och aktiviteter. Om någon behöver särskilt samtalsstöd för att hantera sin oro så erbjuder vi det.
Eva Bergman hör många säga att de känner sig som svikare därför att de placerat sin partner/förälder på ett demensboende. Andra försöker finnas till hands för den sjuke hela tiden och behöver träna sig i att ha ett eget liv.
– En kvinna fick nyligen i läxa att åka och träffa sina barnbarn i Hälsingland. Hon ville så gärna umgås med dem, men vågade inte lämna sin man.
Eva Bergman råder alla som vårdar en demenssjuk förälder/partner i hemmet att vända sig till kommunens anhörigkonsulent i första hand.  Han eller hon kan jobba mer aktivt mot biståndsbedömaren, understryker hon.
– Klimatet har hårdnat, många patienter är i sämre skick när de kommer in än för sju år sedan. Anhöriga behöver både stöd och hjälp under tiden de väntar på att den sjuke ska få plats på ett boende för dementa.

 

Förvaltare bättre än god man

Den som vill bli förvaltare åt en förälder/partner ska vända sig till kommunens överförmyndare. Beslut fattas av Tingsrätten efter att den bland annat utrett att de närmaste är ense om att just den personen utses.
– Om det finns motsättningar bland de anhöriga går uppdraget i vissa fall till en utomstående, säger Margareta Brattström, professor i civilrätt vid Uppsala universitet.
Margareta Brattström ser stora fördelar med en förvaltare. Han eller hon står under uppsyn och ska lämna årliga redovisningar. Att förvaltaren även kan vara ett skydd mot människor som inte drar sig för att lura åldringar visar ett fall hon följt på nära håll.
– En äldre, demenssjuk man sålde sin konstsamling till underpris. Köpet kunde hävas av förvaltaren och tavlorna tas tillbaka med hänvisning till att mannen inte var i stånd att utföra affärer.
– Mannen hade även gått med i en rad bokklubbar och lotterier. Även de avtalen var ogiltiga eftersom han stod under förvaltare. En god man har inte samma befogenhet eftersom den sjuke då har kvar sin beslutsrätt.

 

Checklista: Så hjälper du en anhörig

Hälsokontroll
Om mamma börjar glömma tider och tjatar om samma sak hela tiden kan det vara dags för en hälsokontroll. Det är viktigt att det görs en medicinsk utredning så att man kan utesluta andra sjukdomar, till exempel depression, som också kan ge demensliknande symtom, men går att behandla. Om mamma förnekar problemen kan man förvarna husläkaren så att han eller hon är extra observant.

Skaffa en generalfullmakt
Se i god tid till att både man och hustru har rätt att disponera alla konton annars kan det bli svårt att ta ut pengar om någon blir sjuk. En generalfullmakt ger partnern/vuxna barn rätt att sköta i princip allt åt fullmaktsgivaren. Den behöver inte bevittnas, men för att skapa större trovärdighet är det bra om två vittnen intygar att den ger uttryck för fullmaktsgivarens vilja. Generalfullmakten gäller så länge personen i fråga är vid sina sinnens fulla bruk. När han eller hon inte längre inte kan bevaka sina rättigheter ska man kontakta kommunens överförmyndare och begära en förvaltare.

Här kan du ladda ner en blankett: http://www.webbkontoret.se/dokument/generalfullmakt.pdf

Skriv ett testamente
Skriv ett testamente i god tid, det är särskilt viktigt för sambor eftersom de inte ärver varandra såsom gifta i de flesta fall gör.

Du behöver avlastning
Korttidsboende kan beviljas om du behöver avlösning. Den sjuke kan till exempel bo en vecka i korttidsboende och en vecka hemma, så kallad växelvård. Beslut fattas av biståndshandläggaren.
Trygghetsplatser finns i en del kommuner för dem som behöver tillfällig avlösning. Plats bokas hos verksamheten och kräver inte alltid beslut från en biståndshandläggare.
Avlösning i hemmet kan fås under begränsad tid. Tjänsten är gratis i hälften av kommunerna. I vissa krävs inget beslut, i andra bestämmer biståndshandläggaren.

Hur mycket hemtjänst får man?
Hemtjänst prövas utifrån den enskildes behov, men gapet mellan hjälpbehovet och kommunens resurser är ofta stort och många får olika beslut för likvärdiga behov. I sällsynta fall, ofta när hemtjänsten kostar för mycket, kan kommunen förorda ett boende för dementa. Några kommuner har särskilda demensteam inom hemtjänsten. Beslut fattas av biståndshandläggare.

Vad är dagvård?
Dagvård ska avlasta anhöriga och aktivera de sjuka. En ny enkätundersökning från Demensförbundet visar dock att 8 av 10 inte får någon anpassad aktivitet eller stimulans.
Öppettiderna varierar mellan en dag till alla vardagar i veckan. Några kommuner har öppet även på kvällar, nätter och helger. Ansök hos biståndshandläggaren.

Söka boende
I sjukdomens slutskede krävs vård dygnet runt. Som anhörig måste man ofta stå på sig både mot den sjuke som vill bo hemma och biståndshandläggaren. Att den sjuke har en diagnos och en förvaltare kan underlätta. Avslag överklagas till Förvaltningsrätten.

Välja boende
Besök flera boenden om kommunen har kundval. Luktar det? Pratar man med de gamla? Vem lagar maten? Be att få se den senaste månadens klagomål och synpunkter. Har de gjort något åt dem? Är personalen utbildad? Får man ta med sig husdjur? Vad är viktigt för din mamma? Vill hon bo nära naturen eller i stan? Glöm inte att kontrollera bemanningen kväll/natt och helger.

Vem kan hjälpa mig?
Allt fler vårdar sjuka anhöriga hemma, enligt Socialtjänstlagen ska de erbjudas stöd och hjälp. I de flesta kommuner finns anhörigkonsulenter som kan sköta kontakten med biståndshandläggare, hemtjänst, boenden och primärvård. I många kommuner finns även Äldreombudsmannen.

 

Text Anna-Brita Ståhl

Delningar av artikeln i sociala medier Klicka & dela:
0

9 kommentarer

  1. Alf skriver:

    Statindiskussionen bör kanske föras där den förts förut.

    En sak som flera framhåller är aktivering av den anhörige. Min erfarenhet av detta är skrämmande. Min Alzheimersjuka fru skulle på dagverksamhet en gång i veckan sade man. Det funkade kanske en gång men fick läggas ner då hon blev allt mer aggressiv för varje gång vi skulle dit. I efterhand har jag läst att den som har Alzheimer mår bäst med att vara på endast ett ställe och med så få vårdare som möjligt.

    En annan sak som sällan eller aldrig framkommer och som kommunerna “glömmer” att tala om är att man utnyttjar anhörigvårdarna till bristningsgränsen. Det är billigare med anhörigvårdare än att anställa personal.

    Och då anhörigvårdaren “går in i väggen” blir den drogad och kemiskt kastrerad. I stället för två vårdpaket så skall den ene sjuke vårda den andre sjuke.

  2. Medicinfri senior skriver:

    Vistelse på korttidsboende, boktips, statiner m.m.

    Jag känner igen Din beskrivning, Hakon H. Jag är säker på att det är fler som gör det.

    Jag kommer ihåg när en närstående hamnade på korttidsboende och jag tänkte att jag skulle “stämma i bäcken”, genom att skriva mejl till enhetschefen.

    Jag skrev att tiden måste användas på rätt sätt, till bl.a. träning av den muskulatur som knappt fanns kvar (efter statinanvändning m.m.).

    Dessutom måste det till en total läkemedelsgenomgång som jag försökt få till stånd en längre tid.

    Jag fick aldrig något svar, men jag stötte ihop med damen ifråga. Då undrade jag vad de hade för planer för B.

    Hon tittade förvånat på mig och sa – när man kommer hit är man redan färdigbehandlad!

    B satt igenom flera månader. Varje gång jag kom på besök undrade jag vad som skulle möta mig. Oftast satt han på sängkanten med huvudet lutat mot bordsskivan – eller också låg han i sängen – mitt på dagen. Ingen mer än jag verkade bekymrad.

    Så småningom upptäckte jag att man hade adderat ytterligare en medicin till hans medicinlista, en beroendeframkallande och synnerligen ohälsosam bensodiazepin – Sobril. Den hade han nog fått för att han led av biverkningar av en annan medicin, som han inte heller behövde.

    Jag har just läst en intressant amerikansk bok – Are your prescriptions killing you?. Den är skriven av äldre-apotekaren Armon B. Neel och journalisten Bill Hogan och innehåller bl.a. många patientberättelser.
    Även om boken är skriven utifrån amerikanska förhållanden känner jag igen det mesta.

    Det är synd och skam att ingen skriver en liknande bok på svenska.

    Ett kapitel heter Statinrouletten, ett annat – Har pappa verkligen Alzheimers?

    Men den innehåller mycket mer.

  3. Hakon H skriver:

    Håller med alla som skriver sin version.Men det jag är orolig för när personen är på korttidsboende inte får aktivitet att göra med sjukgymnast eller övrig gemensam aktivite. Utan blr mest sittande kollar rakt fram och inget mer. Även medicin bör mer uppmärksammas.Lite orolig att men lågter det mesta bara rulla på,trots inombords känns det som personen har egna tankar,varför,varför sitter jag här inlåst etc. Hakon H

  4. f.d. närstående skriver:

    Simvastatin-berättelse

    Den här gäller en man i 65-årsåldern som fick hjärnblödning efter en operation. Tack vare stark tilltro till sig själv och stor tåga har han tränat upp sin kropp på egen hand (sjukvården erbjuder ingen rehabilitering i många fall).

    Han är så enveten att han cyklar i ur och skur.

    För ett tag sedan, när vi pratade om statiner och minnet, berättade han följande historia.

    Han hade tagit en cykeltur i ett område som han kände till mycket väl. Rätt som det var blev han tvungen att stanna – han visste inte längre var han var och blev förvirrad.
    Han blev tvungen att stå still några minuter tills “minnet” kom i kapp. Sedan kunde han fortsätta.

    I boken – Lipitor – thief of memory – berättar Duane Graveline många statiner-historier.

    Det är bara någon vecka sedan amerikanska Läkemedelsverket (FDA) varnade för minnespåverkan, förhöjt blodsocker (kan leda till diabetes-2 eller förvärrad sådan) m.m.

    Duane Graveline har allt sedan han själv råkade ut för en typ av minnesförlust som kallas för TGA (Transient Global Amnesia) försökt påverka FDA och i sitt senaste nyhetsbrev (kan beställas gratis på hemsidan) uttrycker han stor sorg över att det har tagit FDA så många år att ta det här på allvar.

    Läs alltid bipacksedlarna (ändras över tid), men det är inte säkert att alla biverkningar kommer att finnas med.
    Bättre att gå in på fass.se där texten uppdateras oftare.

  5. f.d. närstående skriver:

    Simvastatin-berättelse

    Det var någon slags “Stroke-Dag” i sjukhusets foajé och jag gick dit för att plocka på mig litet broschyrer. Jag satte mig på en bänk bredvid en äldre dam.
    Vi började prata och jag undrade om hon hade haft stroke.
    Nej, hon var bara intresserad.
    Så småningom kom det fram att hon bl.a. stod på kolesterolsänkaren simvastatin.

    Jag råkade nämna Dr. Duane Graveline (spacedoc.net) och hans minnesproblem. Jag märkte att hon reagerade och sedan berättade hon om något som hon själv varit med om – och som hon undrat över.

    Damen ifråga var cirka 85år. Hon hade kört bil tills för bara ett par år sedan.

    En dag skulle hon hämta upp en väninna.
    Hon hade gjort samma tur många, många gånger – och utan problem. Den här gången blev hon tvungen att avbryta resan efter en stund eftersom hon inte kunde komma ihåg vart hon skulle svänga av. Hon åkte hem och började om och då gick det bättre.

    Vänninan undrade varför det hade tagit så lång tid, men damen fann sig och hittade på en nödlögn.

    Den här historien hade hon inte berättat för någon.
    Det var först när jag började prata om Duane Gravelines erfarenheter av statiner som den kom fram.

    Jag hoppas verkligen att alla som har statin-erfarenheter – oavsett om det gäller minnet eller ej – berättar dem.

  6. f.d. närstående skriver:

    Hundratusentals svenskar tar statiner, s.k. kolesterolsänkande mediciner. De kan ha namn som t.ex. simvastatin, Lipitor, Crestor, Pravachol etc.

    Många göra det helt i onödan. Har bara någon siffra över en gräns.

    De flesta läkemedelsstudier görs/bekostas av läkemedelsbolag.

    Det finns läkare/forskare som inte håller med om den s.k. “Kolesterolhypotesen”. De har väldigt svårt att få komma till tals och har inte samma ekonomiska resurser som läkemedelsindustrin mfl.

    Det är känt att statiner kan ge olika typer av minnespåverkan.
    Vill Du lära Dig mer och statinernas verkan/biverkningar läs gärna Uffe Ravnskovs – Hur Kolesterolmyten hålls vid liv.

    Gå också in på spacedoc.net och askapatient.com och läs patientberättelser m.m. Sök på flera olika statiner – de har alla likartade – och ibland mycket besvärliga – biverkningar.

  7. f.d. närstående skriver:

    Jag håller med om att det är viktigt att göra en ordentlig hälsokontroll och den måste innehålla ett kritiskt förhållningssätt även till läkemedelslistan.

    Man skall inte tro att bara för att personen genomgått något slags demenstest så är diagnosen klar.

    Ni kommer väl ihåg Gulli Johansson (Uppdrag Granskning 2008?). Hennes biverkningar av en epilepsimedicin tolkades av flera i vården, inklusive specialist, som demens.

    Dagens Nyheter skrev om Monica Holm (googla hennes namn) som också fick en felaktig demensdiagnos.

    De flesta fallen upptäcks aldrig.

  8. Alf skriver:

    Allt låter så bra ända tills man kommer ut i verkligheten. Jag saknade stöd i vilka biverkningar medicinerna kunde ge. Jag upplevde att man laborerade med den sjuke med dagverksamhet till en Alzheimersjuk individ. Jag fick bli näst intill kriminell för att få in min fru på ett boende för Alzheimersjuka.

    Man höll inne med information om vilka parametrar som gällde för att få in min anhörig på ett lämpligt boende. T.ex. Hade man mängden hemtjänst som ett mått på behov av vård på hemmet. Min fru prioriterades inte därför att jag skötte hemmet och vi behövde ingen hemtjänst. Lite avlastning nyttjade vi men endast då vi kunde få samma assistent varje gång.

    Det värsta var att man sökte stöd på alla håll men kände sig hela tiden utanför. Man fick ingen utbildning eller möjlighet att utveckla sina kunskaper i vård.

    Det är ett par år sedan så jag hoppas det blivit bättre nu!

Just nu på veteranen.se/Omsorg, Samhälle

På löpet

  • Följ Veteranen på Facebook

  • Bloggas just nu

    • Snyggast
      ... av Gerd.
    • Vid Hjälstaviken
      en vind vid sjön sommarskön böljande hög vass omsluter spännande bräder som svajar betänkligt en vat... av Amanda.
    • Berättarcafé
      Så tog jag mina välskötat fötter och tog mig till ett berättarcafé i Stockholm, denna gång på Timmer... av bebe.
  • Diskuteras just nu

    • Är alla lika mycket värda?
      Det talas ibland om människors lika värde men människor har väl aldrig haft lika värde, det är ju en... av boalmen.
    • Människors olika värde/ människors lika värde
      Vart är Sverige på väg? I efterdyningarna av medias bevakning av omvärldens turbulens, med islamisti... av silverladyn.
    • Tiggarstav!
      Häromdagen höll Reinfeldt ett mycket bra tal, väldigt verbalt med retorik utöver det vanliga. Samtid... av vetgirig.