Nyheter

Ensamma med ångest kan tvingas att bo kvar hemma. En debattartikel i DN vill ha nationella riktlinjer för biståndsbedömning.Foto Colourbox

“Biståndsbedömningen behöver riksnormer”

Lokala riktlinjer för biståndsbedömning gör att valfriheten inte fungerar, dessutom finns det för få särskilda boenden, skriver biståndsbedömaren Tarja Brandeus i en debattartikel i DN.

Läs hela debattartikeln i DN

”Äldre far illa i dagens system för hemtjänst och hemvård”
http://www.dn.se/debatt/aldre-far-illa-i-dagens-system-for-hemtjanst-och-hemvard

 

Reaktioner i olika tidningar:

 

DN: Välfärden: Sverige har aldrig prioriterat äldre människor

SVD: Dansa min docka medan du är unger

“Innan en person kan få plats på ett särskilt boende hamnar den ofta i en period med omfattande hemtjänstinsatser samt svåra förhållanden hemma. Den äldre är ensam och otrygg och tvingas kanske också till ofta återkommande sjukhusbesök. Varför blir det så? Jo för att prioritering är nödvändig då det råder brist på särskilda boenden.” skriver hon.

Samtidigt kan bristande resurser göra att hemtjänstpersonal tvingas bädda ned en människa för natten redan klockan sex på kvällen, och sedan låta henna ligga där till klockan nio nästa morgon. Det känns inte värdigt, skriver Tarja Brandeus.

Vårdbehoven hos skröpliga äldre kan ändras från en dag till en annan, därför behövs en mer flexibel vårdbedömning än den som finns i dag, menar hon.

Idag skickas sjuka äldre fram och tillbaka mellan hem och sjukhus, eftersom de skrivs ut så snart sjukvården anser dem färdigbehandlade för den aktuella åkomman, trots att de kan lida av flera andra hälsoproblem.

Den valfrihet som Ädelreformen skulle ge, där människor skulle få välja var eller hur de ville bo och samhället skulle tillgodose hjälpbehoven fungerar inte i praktiken, där det inte är en  biståndsbedömare som avgör vilka insatserna du ska få, och hur länge, skriver Tarja Brandeus.

Personer som upplever ångest över att lämnas ensamma och som inte kan hantera trygghetslarm ändå kan få bedömningen att de ska bo kvar hemma – eftersom de inte har ett uttalat vårdbehov.

Lagen om valfrihetssystem gör det visserligen möjligt att välja utförare och att anpassa vilken hjälp man får. Men har du biståndsbeslut på städning var tredje vecka kan du inte få städning en gång i veckan, om kommunens riktlinjer säger så.

Tarja Brandeus vill därför att biståndsbedömningen ses över och görs enhetlig i hela landet.

Frida Andersson Johansson
frida.johansson@veteranen.se

Delningar av artikeln i sociala medier Klicka & dela:
0

6 kommentarer

  1. Närstående skriver:

    Ovärdig rundabordskonferens – vårdplaneringsmöte!

    I början av X:s sjukhusvistelse hade en sjuksköterska uppmuntrat mig att vara med på vårdplaneringsmötet.
    Då sa sjuksköterskan att jag skulle bli meddelad i god tid.
    I stället kom telefonsamtalet kl. 21.30 kvällen före!

    Deltagare:

    X, som egentligen var för sjuk för att delta
    Biståndshandläggare från kommun
    Sjuksköterska från sjukhusavdelningen (hade knappt träffat X, råkade arbeta just då)
    Manlig sjuksköterske-elev
    Arbetsterapeut
    Distriktssköterska i hemvården
    God Man
    Närstående

    Mötet ägde rum i ett litet sammanträdesrum i slutet av en lång korridor. Jag var emot att X skulle utsättas för detta – men det hjälpte inte. Han tvingades dit på vingliga ben och var mycket dålig. Kunde knappt sätta sig på stolen och lutade raskt huvudet i händerna. Ingen mer än jag tog notis.

    Biståndshandläggaren hälsade välkommen och började läsa upp de beviljade insatserna.
    Efter ett tag var jag tvungen att avbryta och poängtera att inget av detta hade fungerat som det skulle på 1,5 år trots allehanda brev/mejl, telefonsamtal m.m.
    Därefter delade jag ut kort på mögelodlingar i X:s kylskåp. De var tagna två somrar i rad.
    Korten hade tidigare skickats med tillhörande brev till entreprenör (Carema) och kommun.

    De olika deltagarna tittade menande på varandra (underförstått, vem tror hon att hon är…)

    Biståndshandläggaren frågade X om han visste att det var ett vårdplaneringsmöte. X, som såg helt förstörd ut, svarade att det visste han inte.

    Biståndshandläggaren bad avdelningssköterskan redogöra för X:s hälsa, men eftersom hon knappt kände honom så blev det inte mycket sagt.
    Ingen läkare var närvarande.

    Sjuksköterskan poängterade att sjukhuset inte kunde ha kvar X.
    Jag framhöll att det var oansvarigt att skicka hem honom i det tillståndet med tanke på hur hemtjänst och s.k. hemvård fungerade.

    Ingen reaktion.

    Jag påminde om 83-åringen på samma hemtjänstdistrikt som hade avlidit av njursvikt. Biståndshandläggaren avbröt och sa att det inte var relevant i det här fallet.

    Då berättade jag om mitt brev till MASEN ett halvt år tidigare.
    I det hade jag berättat om vad som pågick hemma hos X eftersom jag insåg att det skulle kunna leda till allvarlig skada. Jag hade bl.a.berättat att hemtjänstpersonalen bestod av idel ungdomar, ofta outbildade och med ringa livserfarenhet, kunskap och intresse samt att kommunikationen mellan dem och annan personal inte verkade fungera.

    Då sa biståndshandläggaren – man kan ju inte tvinga någon – vill personen inte dricka eller äta så kan vi inte göra något åt det.

    Resten verkade instämma – ingen sa något i alla fall.

    Sedan frågade biståndshandläggaren vad som krävdes för att det skulle bli bättre hemma hos X.
    Eftersom han själv var för sjuk för att redogöra tog jag fram en lista som jag hade förberett.
    Överst på önskelistan var en mänsklig, kunnig, helhetstänkande läkare som inte hjärntvättats av de nationella behandlingsrekommendationerna och läkemedelsindustrin.

    Biståndshandläggaren svarade att det var en läkarfråga och det kunde hon inte hjälpa till med.

    Så kom jag till punkt 2 och då sa den s.k. Gode Mannen – den enda mening som han yttrade under hela tillställningen – det här vill jag inte höra på.

    Arbetsterapeuten mitt emot – som inte heller hade sagt ett enda ord – nickade instämmande.

    Distriktssköterskan sa – jag tänker inte slösa min lunchrast på det här.

    Mötet upplöstes och till slut var det bara jag och biståndshandläggaren kvar. Hon höll på att plocka ned sina papper.

    Trots att jag hade berättat om alla mina klagomål/synpunkter genom brev, telefonsamtal, mejl etc. – och att hon måste ha noterat att jag var ledsen – hade hon mage att säga – Du har väl sett den här klagomålsblanketten…..

    P.S.

    Är det någon som bryr sig om att sjuka, ofta drogade, försvarslösa äldre – utan närstående/alt. med God Man utan intresse – utsätts för vårdplanering där man skall diskutera framtiden?

    Senare förstod jag att X utsatts för en totalt regelvidrig medicinutsättning/insättning. Han var sjukare när han kom från sjukhuset än när han lades in.

  2. Boa skriver:

    I dagens tidning (Falu-Kuriren) läser jag att Danmark har gratis hemtjänst – och ändå kostar den mindre än den svenska modellen.
    Något måste vara mycket fel i vårt land, eftersom den kommunala hemtjänsten inte “får” utföra vissa nödvändiga sysslor. Genom att utnyttja valfriheten att anlita privat firma med kommunens taxa får jag mycket mer städning för pengarna!
    Hur kan det komma sig???

  3. Alf skriver:

    Att prata om valfrihet i vården är rena hånet mot oss äldre. Ta bort biståndsbedömarna och ge oss full frihet att enligt givna riktlinjer sedan få välja vem som utför den!

  4. Sven Aivert skriver:

    Äldreomsorgen av i dag är ett skämt det är inte omsorg när personalen knappt hinner innanför dörren innan dom skall vara på nästa ställe
    Man måste inse att det är alldeles för underbemannat i dagens hemtjänst det är inte värdigt ett land som sverige att ha det så som det är och det sämmer mycket dåligt med FN konventionen om mänskliga rättigheter för funktionshindrade som både Sverige och EU haratificerat och därmed förbundit sig att följa men det struntar kommunerna fullständigt i och begår därmed ettt folkrättsbrott
    För brott mot dom mänskliga rättigheterna bettraktas som ett brott mot folkrätten
    Och inte är pensionärsorganiationerna särskillt aktiva i frågan om våra mämskliga rättigheter och det är en skrämmande utveckling

Just nu på veteranen.se/Nyheter

På löpet

  • Följ Veteranen på Facebook

  • Bloggas just nu

    • Nu har storfiskarn kommit hem…
      Ja här ligger en del av sejen som fiskades i Sjonafjorden  6 mil väst om Mo  i Rana. Här är fiskebåt... av Sherry.
    • Förberedelser
      Det allt kallare vädret gör sig påmint. Fötterna iskalla i de förhatliga foppatofflorna. Om sommaren... av PaulThomas.
    • Höstblomning
      … Sitter och ser ut mot en liten pergola med vildvin och en späd höstkaprifol. Mjukt rosa i so... av gunillago.
  • Diskuteras just nu