Vad ska man tro?

Jag pratar med präster och diakoner men de har ytterst sällan träffat på någon som omvänt sig på äldre dagar. Däremot, berättar en diakon som arbetar med de äldsta i sin församling, finns det en del som önskar det, som föreställer sig tron som en mjukhet att falla in i.

Men sådant går knappast att bestämma, och har man inte varit troende som ung eller vuxit upp i ett religiöst hem verkar det högst osannolikt att man blir det på äldre dagar. Den livshållning man fått med sig hemifrån är ofta förvånansvärt slitstark.
Men även om vi nu inte blir religiösa så förändras våra tankar med åldern. De existentiella frågorna väcks till liv. Eller ska man kanske säga återuppväcks, ofta var de närvarande i barndomen.

Man gör en slags summering: var detta allt? Hur kunde det gå så fort? Några vattentäta skott finns inte alltid mellan dessa tankar och frågorna om det finns något mera, utanför oss. Och i livskriser ökar sannolikheten för att man öppnar sig för Gud – om Gud är bekant.

50+ har vuxit upp med kristendom och konfirmation
– Kyrkornas gudstjänstbesökare i ofta glest befolkade kyrkorum har en hög medelålder, men det beror alltså inte på åldern i sig utan på att de växt upp med religionen som en naturlig del av livet. Det säger Anders Bäckström, som är seniorprofessor i religionssociolog vid Uppsala universitet.
Alla femtioplussare har gått i en skola där kristendom varit en självklar ingrediens och nästan alla konfirmerades. Idag är det ungefär två tredjedelar av ungdomarna som inte deltar i konfirmationsundervisningen. Och dessa kommer sannolikt inte att börja gå i kyrkan bara för att de blir äldre.

– Det religiösa intresset blir lägre för varje åldersgrupp, säger Anders Bäckström. Däremot, påpekar han, spelar många unga dataspel som handlar om kampen mellan det onda och det goda och där andar och väsen spelar en avgörande roll. Kanske kommer de så småningom att utveckla en annan form av andlighet, möjligen mera åt det gnostiska hållet.
– I mätningar har Sverige visat sig vara det mest extremt individinriktade landet i världen, följt av de andra nordiska länderna, berättar Anders Bäckström.
– Det betyder att det är individen som respekteras, inte gruppen, stammen, familjen eller religionen. Vi har en välfärdsstat som varje person kan luta sig mot. Religionen är en privatsak, även om vi numera har ett religiöst parti i regeringen, Kristdemokraterna.

Vi behöver föreställningarna
– Men människan söker den kollektiva känslan, säger Anders Bäckström. Vi behöver föreställningar om att det finns något gemensamt. I kollektivet finns en religiös dimension, i och med att det går utöver individerna.
– Man kan naturligtvis hitta en sådan känsla på en fotbollsmatch men söker man sig åt det andliga hållet är kyrkan som institution viktig, om inte annat som något att ta spjärn mot. Fanns inte kyrkorna skulle man skapa nya, säger Anders Bäckström.

Kyrkan är viktig
Fortfarande tillhör 70 procent av svenskarna Svenska kyrkan och hela 80 procent begravs där.
–Kyrkan är fortsatt viktig för oss, konstaterar Anders Bäckström, om inte annat som en slags back up.
Då och då träder de flesta av oss in i dess boningar, oftast i samband med begravningar. På det sättet behålls en, om än vag, relation till kyrkan.
– Och man går aldrig igenom en rit helt opåverkad, säger Anders Bäckström. Riten har ett Före och ett Efter. Speciellt tydligt blir det om det är föräldrarna som begravs.
– Man kan gå in i riten som ett barn och komma ur den som den äldste i familjen.

Lycka har en andlig dimension
– Andra andliga riktningar som brukar betecknas New age kan inte jämföras med kyrkans etablerade nätverk men tankar från dessa gör sig gällande i olika terapier, säger Anders Bäckström.
– Det handlar till exempel om att man ska söka kvalitet i livet, även som äldre. Människans inre har fått allt högre status. Lycka är viktig för svenskar, och i det begreppet ingår både hälsa och en andlig dimension.

Ayur veda och new age
Här lämnar jag för ett ögonblick Anders Bäckström och beger mig till en New Agebokhandel på Drottninggatan i Stockholm. Stämningen är stilla och rofylld. På min fråga svarar den butiksanställda kvinnan att hon inte märkt att äldre skulle vara mer intresserade än yngre av den litteratur som säljs här.
Jag får veta att enligt den gamla indiska läkekonsten ayur veda är hälsa en balans mellan kropp, själ och ande. Efter 60 år anses man gå in i vataåldern, som är en viktig ålder som förknippas med luft och rymd och där det är värdefullt att återknyta till sin själ, reda ut saker och förbereda sig inför döden.

Religion och andlighet tilltalar kvinnor
Tillbaka till Anders Bäckström som säger att i alla sammanhang som handlar om religion och andlighet är det mest kvinnor som är engagerade. Många damtidningar skriver ju mycket om exempelvis ayur veda.
– Kvinnor bejakar lättare den andliga dimensionen, män tycker sig tillhöra en mer rationell kultur, säger han.
Genom invandringen kommer grupper av starkt troende människor till Sverige.
– När man byter kultur förstärks den egna tron. Det har med den kulturella identiteten att göra, berättar Anders Bäckström. Samma sak händer svenskar som flyttar utomlands.

Fan blir inte religiös
Svaret på min fråga om man blir mer religiös som äldre verkar vara nej, med tvekan. Att gå från icketro till tro är sällsynt. Fan blir så att säga inte religiös, men hans existentiella sida väcks till liv.
Däremot kan man få mer tid att utöva en tro som legat vilande under de aktiva åren. Svårigheten kan vara att många aktiviteter slåss om ens intresse även som pensionär, och äldre har blivit livsnjutare som vill ta för sig av livet. Fromma gudstjänstbesökare är inte det första man förknippar fyrtiotalisterna med.
Men intresset för filosofi, heliga vandringar, yoga, meditation och retreat ökar också.
Hur man än vänder och vrider på saken. Människan fortsätter att söka.

Text Lilian Edvall

Skriv ut