Sköna dagar på kollo

Kollo förknippar de flesta med barn. Men det finns sommarkollo även för äldre. Ett gyllene tillfälle för många som sitter ensamma att få komma ut i naturen, hitta nya vänner och få guldkant på tillvaron.

Sommaren har varit varm och solig, men just denna augustidag tornar grå moln upp sig på himlen över Stenfasta gård utanför Strängnäs, vackert belägen precis intill Mälaren. Men här är det ingen som deppar bara för att solen inte lyser. I det stora allrummet i huvudbyggnaden sprakar en brasa och borden står vackert dukade för den annalkande lunchen. Det är trivsamt, särskilt som doften av hemlagad mat letar sig ut från köket intill.
–Du må tro att det är fint när man kommer in här på morgonen, säger Else Hallberg, som varit gäst här i flera år. Varje morgon är brasan tänd, och så får man sätta sig vid ett dukat bord. Det är fint det.
Tidigare brukade hon vara här tillsammans med sin man, men numera är hon ensam, vilket kanske gör vistelsen på Stenfasta än viktigare. Här bryts den ensamhet som många äldre sitter fast i.
–Man träffar andra här, och så är de ju så jäkla snälla, de som jobbar här också, säger Else och låter nöjd.

Finns mycket att göra för den som vill
Lunchen dukas fram, idag är det hemgjord lasagne med sallad till. Gästerna kommer in undan för undan och sätter sig gruppvis vid de olika småborden. Else buffar lite på sin bordsgranne när hon sätter sig.
–Hördu, ska vi spela boule sedan? Du hänger väl med på det?
Hon är ansvarig för boulen eftersom hon tävlingsspelat tidigare och kan spelets alla regler.
–Jo, jag ska väl spela, säger bordsgrannen och ler mot Else.
För den som vill finns det mycket att göra på Stenfasta. Gå promenader på den vackra naturstigen som slingrar sig genom skogen, och där bänkar står strategiskt utplacerade ifall någon behöver vila benen en stund, gå ner på bryggan eller stranden som finns i närheten, vara med på gymnastik eller sångstunder, spela boule eller åka på utflykt. Det är bara att välja hur mycket man vill hänga med på.
Intresset för att komma hit är stort. I år fick inte riktigt alla plats, väntelistan var för lång. Antalet anmälningar ökar hela tiden, de som varit här tidigare vill komma igen och nya kommer till.
Nästan alla som är här kommer från Stockholm, eftersom det är Stockholms Stadsmission som driver det hela. Man kan välja om man vill vara här en eller två veckor. En del är här en vecka i början av sommaren och en vecka i slutet. För att ha något kvar att längta till …
–Nytt för i år var att vi inledde med att ha en regnbågsvecka för HBT-personer, berättar verksamhetsledare Madeleine Gyllenhammar. Idén till den kom när en man ringde till Stadsmissionens drop-in-verksamhet i stan och frågade om han var välkommen dit i kvinnokläder. Det var han förstås, men han vågade ändå inte komma.

Sätta guldkant på tillvaron
Tanken med att äldre ska få chansen att åka på kollo på sommaren är att de ska få möjlighet att byta miljö, få umgås och förhoppningsvis få lite guldkant på tillvaron. De flesta vi pratar med tar upp gemenskapen och det lyxiga i att bara få sätta sig vid ett dukat bord som det allra bästa med att vara här. Att slippa sitta ensam i sin lägenhet en vecka eller två, och inte behöva tänka på att handla eller laga mat. Många hittar nya vänner, och ibland uppstår det till och med riktigt heta känslor mellan gästerna.
–För ett par år sedan var det ett par som blev förtjusta i varandra här. Mannen kom till mig och sa att han hade »en delikat fråga«, och det var om det kunde gå för sig att få ett dubbelrum nästa gång de skulle hit, säger Madeleine och skrattar.
Tidigare i somras släpptes det loss ordentligt en kväll, när någon satte på ABBA-låtar när de satt ute i trädgården och njöt av sommarkvällens värme. Först började några stycken dansa lite till musiken, och snart var ett helt gäng igång och stuffade runt.
–Det var så härligt att se, berättar Madeleine. Som en 88-årig man, han går med käpp och brukar ha svårt att ta sig fram, men nu stod han där och stuffade loss. Hans fru var alldeles förbluffad och sa att nu skulle han minsann få hjälpa till mer därhemma, om han kunde röra sig så pass bra!

Återträffar på hösten
De som har hemtjänst har rätt att flytta med sig hjälpen hit. Det finns även en undersköterska på plats, som hjälper vissa med dusch och omvårdnad.
En gång i veckan kommer en läkare hit, en geriatriker, som de som vill kan få prata med. Man kanske vill gå igenom sina mediciner, eller prata allmänt om hälsan, i lugn och ro utan tidspress.
–Det ska kännas ombonat och trevligt att vara här. Det händer att hemtjänstpersonalen kommer hit redan vid sju för att lägga någon, men då brukar vi skicka iväg dem så tar vi hand om läggningen istället. När man äntligen är här och får umgås, då ska man inte behöva gå och lägga sig klockan sju en sommarkväll, säger Madeleines kollega Ann-Ci Svensson.
I en soffhörna i stora allrummet sitter Kjell och Britta Lindberg och har det skönt. Kjell läser tidningen, Britta stickar på ett par sockor. Hon är inne på andra paret redan, det första gav hon till Madeleine. Det är fjärde året i rad de är här.
–Det är fantastiskt bekvämt här, man blir hämtad med buss i stan och så åker vi ut hit och får »all inclusive« varenda dag, säger Britta och skrattar. Det är väldigt skönt att slippa gå och handla, slippa tänka på allt. Så här skulle alla få ha det någon gång.
På hösten brukar de ha återträffar i stan, och från och med februari varje år får man ansöka på nytt.
–Vi brukar göra det direkt, säger Britta. Vi vill inte missa det här, man ser fram emot det när sommaren närmar sig.
Som Karin Gerdin, hon har jobbat här som volontär i 15 år.
– Jag kommer alltid hit någon vecka varje sommar, dels känner jag att jag gör något bra, dels är det avkoppling. Man äter gott och gör trevliga saker, pratar mycket med varandra. Meningen är ju att man ska få komma hit och glömma bort lite tråkigheter. Det är mycket värme här, och andan är att ingenting är omöjligt. Häromdagen var det några som ville åka till kyrkan, men inte tillräckligt många för att det skulle löna sig att skicka efter en buss. Då skjutsade personalen dit de som ville i bil istället.

Äventyr i Strängnäs
Lunchen lider mot sitt slut, Madeleine kommer ut med kaffe och kakor.
–Har ni bestämt vad ni vill nu, frågor hon ut i rummet. Vill ni åka till Strängnäs eller Mariefred? Jag skulle tro att Strängnäs är bättre idag, för om det börjar regna finns det ett inomhuscenter där.
Strängnäs får det bli, och en stor del av gänget går iväg mot en buss som står och väntar på grusplanen utanför. Det pratas och skrattas och Else får hjälp av undersköterskan Selam med några ovilliga knappar i sin blus.
–Kan jag åka så här, undrar Else oroligt och tittar ner på sina kläder.
–Det är klart att du kan, säger Selam, och klappar henne på axeln.
Else går ombord på bussen. Äventyr i Strängnäs väntar, boulespelet får vänta till lite senare. Allt har sin tid.

Text Ulrika Palmcrantz

Kommentera