En kurs om Österlens textilarv har pågått under hösten 2009. Den arrangerades av SPF Sumaros och Österlens museum och gav en kulturhistorisk tillbakablick på det österlenska textilhantverket.
Ledare för kursen var Ann-Marie Persson och Lena Alebo på Österlens museum i Simrishamn. De tio kursdeltagarna har haft fem träffar.
Vid den första träffen diskuterade kursdeltagarna kursens uppläggning, talade om kulturpersonligheter från förr och lärde sig en del om byggnader i Simrishamn, bland annat Bergengrenska gården.
Andra och tredje gången träffades kursdeltagarna i museets textilförråd och Ann-Marie Persson visade Österlens vackra spetsar, en samling knypplade spetsprover, bland annat en samling av Axel Hörlén i Valleberga. Några var knypplade i lantråd 60-70-80/1, alltså de tunnast tänkbara trådarna.
Raritet från 1800-talet
I museets spetssamling ingick bland annat pinnspets, ett broderi i fisknät, filébroderi, en brudslöja i tyllbroderi, en guldspets och en klut med knypplad och virkad spets med hjärtan. Ann-Marie Persson nämnde spets från Amagermuseet och Tönder i Danmark. Ett knyppelskrin (inte dyna) från 1800-talet var en raritet att se närmare på.
Hon visade bolstervar, agedynor vävda i krabbasnår, halvkrabba och dukagång med duskor (tofsar), vävnader i skånsk och norsk rölakan och i rosengångsvariationer. Samma mönster kan förekomma som virkat, knypplat och broderat, bland annat bäckahästen, tulpanen, rosen och 6- och 8-bladsstjärnan. Kursdeltagarna beundrade också näsdukar med utsökt broderi i bomullsbatist, likson systrarna Svenssons i Hagestad oslagbart vävda damastväv med figurer på Österlen, monterad i glas och ram.
Vid ett besök i Hammar på Dahlåkra Väveri visade Gunnel Mårtensson sina vävar och berättade om sin erfarenhet av vävning. Här kunde vi också köpa det allra bästa vävare förmår prestera, till exempel en badhandduk vävd i lin i en krusteknik, som gör den mjuk och behaglig.
Boel Matzner vidgade vyerna
Boel Matzner, tidigare professor i produktdesign vid Göteborgs universitet, berättade om sitt arbete som textilare och om sina besök i Sydamerika, Turkiet, Indien, Zambia och Japan. Hon visade diabilder, den första en kudde från Österlen med vävmönster som återkommer i olika textilier, till exempel den åttauddiga stjärnan, en kvinna och ett timglas.
Hon hade med sig en gedigen samling textilier som deltagarna fick se närmare på. I Sydamerika stickar männen med små stickor och tunt garn, medan kvinnorna sköter jordbruket. Skjortan som folkdräkt, bälten med jordbrukssymboler är vanligt liksom vävnader med skyddssymboler mot det onda ögat, varg och skorpioner men också med andra symboler som lycka och manlighet.
På stickade strumpor från Anatolien kunde man finna bytillhörighetsmärkning. Bilder från norra Indien visade broderi och intressant färgningsteknik. I Zambia gör zulufolket pärlbroderier och i vävda kläder från Indien var små speglar insydda.
Det är stor omsättning på mönster i världen och det är inte helt lätt att finna deras ursprung.
Dessa trevliga textilmöten avslutades med kaffe och gott bröd på trevliga kaféer, såsom Thulins Konditori, Olof Viktors kafé, Österlens Museums kafé och hemma hos en kursdeltagare.
Detta var en textilkurs av bästa slag.
Text: Eva Nordström, deltagare
|
