Inte ens i nedläggningens skugga över landstingets pensionärsråd i Västerås (nr 8/2011) stod några uppgivna nunor att finna. Tvärtom är beslutsamheten stor att göra det bästa av situationen, och få politikerna att lyssna in de äldres behov i alla fall!
Stängningen av pensionärernas inflytande i Västerås fick ett par tongivande SPFare att ta strid för alla landets pensionärsråd. De skrev en motion till SPF-kongressen i Ronneby i somras, kongressen lyssnade och gick till beslut: SPF kräver nu att regering och riksdag skyddar rådens ställning i lag.

Så fort det blåser om äldrevården finns det ingen nationell politiker som inte hänvisar till landstingens och kommunernas ansvar. Det belyser starkt hur viktigt det är att äldreorganisationerna fungerar vitalt i sitt politiska arbete ute i kommunerna, och att de ser till att göra skillnad i den praktiska politiken.
Det är en strategisk nyckelfråga. Inte bara för de äldre i vård och omsorg som berörs av okunniga eller okänsliga beslut, utan också för SPF som organisation som ständigt måste vinna sin legitimitet genom att förtjäna både nuvarande och presumtiva medlemmars förtroende.

Och modernisering pågår. Förbundsstyrelsen analyserar på snart sagt varje sammanträde hur den ska gå till. Till hösten är en central konferens om utbildning på gång, och på SPFs intranät växer nya kunskapsverktyg fram under omvärldsanalytikern Gunnar Degermans ledning.
Samtidigt behöver inte hjulet uppfinnas på nytt vid varje tillfälle, och på varje plats. Framgångsfaktorerna finns redan där ute. Veteranen har berättat om Katrineholm som är ett klockrent exempel (nr 9/2011). Det finns flera som skulle kunna nätverka fram en gemensam grund av erfarenhet, tillgänglig för hela SPF-landets KPR-grupper.
De äldrepolitiska frågorna pockar alltmer på att äldre själva tar tag i dem och ställer makten mot väggen. Men också att de bidrar med sin kompetens för att lösa knutarna.
Kampen mot ålderismen och den senaste tidens vårdskandaler är tacksamma områden att röja upp i. För de gamlas skull, för de som ska bli gamla och för hela samhällets skull. En stor uppgift och en stor potential.

Jan Arleij

Kände mig som bokens Maliss
Minnet känns fortfarande påtagligt när jag flera månader senare träffar Vanja Blomkvist:
– Det finns en hunger efter att se en äldre kvinna stå på scenen och tala om livets stora frågor. Få känna att man inte är ensam om sina tankar och reflektioner.
Vanja är glad när hon beskriver hur föreställningen fungerar som ett samtal med publiken. Och hur mycket den på djupet också berör henne själv.
– Jag var redan från början rent dumdristigt övertygad om att detta skulle bli skitbra, annars hade jag nog aldrig vågat.
Teaterprojektet växte fram ur en mental svacka.
– Faktum var att jag för några år sen kände mig lite som bokens Maliss. Jag var rätt nere, funderade hit och dit över min tillvaro och längtade efter att få göra något som verkligen angick mig.
– Så en dag när jag stod och diskade hörde jag på P1 att Sveriges radios romanpris för 2009 tilldelats Elsie Johansson. Så kom en liten uppläsning ur Sin ensamma kropp. Och vet du, då kändes det som om en orkan drog genom mig. Den här historien ville jag berätta!
– Utan att fråga någon började jag bearbeta romanen – jag visste ju inte alls om jag skulle gå iland med projektet. Men Elise Johansson har ett sådant fantastiskt språk att jag bara kunde redigera fram vad som angick mig mest. Först efter fyra bearbetningar vågade jag ringa och be om lov. Elsie var väldigt generös och sa bara att »Ja men gör det du…«  Och nu när det hela har landat är hon lika glad som jag.

Många vill prata
Efter varje avslutad föreställning kliver Vanja Blomkvist ner i salongen och möter var och en som vill prata. Det är många.
– Allt handlar om att vara sann mot sig själv. Och det kan man vara på olika sätt. Maliss har ett dåligt emotionellt självförtroende och tror sig inte vara värd att bli älskad. Därför hamnar hon i en sorts tacksamhetsskuld till den som visar henne kärlek även om hon själv inte känner något. Själv funderar jag mycket över mitt eget liv, vilka relationer jag har valt att vara i och varför.
Vanja finner det inte alls underligt att publiken blir starkt berörd. Att somliga rörs till tårar.
– Men jag är fast övertygad om att vi alltid kan förändra våra liv lång upp i åren. Visst, du kanske inte precis kan omskola dig till läkare vid 70 men det finns möjligheter som är mer realistiska. Det viktiga är ju att vi vågar leva hela vägen ut. Att mitt gestaltande av den sent i livet nymornade Maliss rör vid en smärtpunkt, beror nog på att vi påminns om våra svårigheter att göra just det. Med åren blir vi allt räddare att närma oss det osäkra. Men det är som Maliss konstaterar »Tro, hopp och kärlek, det är farligt hela skiten!«

Många klichéer kring äldre
Arbetet med Sin ensamma kropp har fått Vanja Blomkvist att granska äldreklichéerna:
– Att vi förväntas se bakåt, att vi gärna ska lämna plats för de unga, att vi helst ska ha någon lagom sjukdom som vi ofta kan tala om och så att vi förväntas vara så översvallande glada och heltidsintresserade av våra barnbarn – om vi har några.
– Men hallå, långt ifrån alla känner så här. Det finns variationer och framför allt finns det en vilja att som äldre befria oss från myten om att vi skulle vara asexuella.
– Jag var och lyssnade när en känd föreläsare talade kring ämnet åldrande och sexualitet, och det var bara fokus på problem. Det var problem med att kunna och det var problem med att få lust. Ändå är min erfarenhet att både äldre kvinnor och män har en sensuell och sexuell längtan. Och det är om denna längtan Elsie Johansson och jag, på olika vis, vill tala. 

Sin ensamma kropp har hösten 2011 turnerat i norra Sverige. Planer för vidare turné finns och mellan den 1 – 8 mars spelas föreställningen på Play House i Stockholm.

 TEXT  PIA HUSS

Fallrisk ökar
Drygt 180 000 pensionärer får idag sina mediciner i portionspåsar, eller Apodos-påsar som de också kallas. En Apodos-påse innehåller tabletterna för ett tillfälle.
– Det kan bli många biverkningar och skadliga effekter. Flera av de här medicinerna påverkar klarheten så att man kan bli mer förvirrad och kanske ramlar lättare, säger Christina Sjöberg.

Ska ses över
Enligt Christina Sjöberg ser nu allt fler kommuner och landsting över Apodosanvändandet.
– I dagsläget är det så att om man skall förnya alla recept på en gång så är det bara en knapptryckning bort. Vill man däremot ändra bara ett läkemedel kan det bli ganska många knapptryckningar, säger Christina Sjöberg.

Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se

Vi började bli gaggiga
Jag och mina vänner hade alla samma problem att komma ihåg och ofta skrattade vi åt våra tillkortakommanden. Inte sällan dök namnet upp långt senare i ett helt annat sammanhang. Vi började bli lite gaggiga helt enkelt, hade nog en släng av demens, sa vi skämtsamt till varandra, men menade förstås inte det. Vi var ju evigt unga! Inte kunde våra minnen förändras. Eller?

När jag tänkte på min bakgrund vad gäller minnet var den ganska dyster. Farmor fick en demenssjukdom vid sjuttioårsåldern. Mormor hade “tiaproppar” som man sade då, idag skulle man kalla det tysta infarkter. Hon låste in sig hos morfar. Mamma som hade druckit för mycket och hade näringsbrist, frågade om jag gett katten mat, på äldreboendet. Hon hade inte haft katt på många år.
Med detta i bakhuvudet började jag registrera vad som hände med mitt minne. Visst var det så att jag skrev fler komihåg-lappar än för några år sedan? Och gick det möjligen lite långsammare i hjärnkontoret? Jag kände ett starkt behov av att veta mera om minnet och hur det fungerade. Läste på och beslutade mig för att skriva om ämnet.
Därför tog jag mig till Minnesmottagningen. Dit kommer alla som misstänker att de har Alzheimers sjukdom eller någon annan demenssjukdom. Ofta har de fått remiss från vårdcentralen.

Koll på eventuell demens
Neuropsykologen berättade om de kognitiva undersökningarna hon gjorde. Mot slutet av vårt samtal frågade hon om jag ville gå igenom en stor demensutredning i forskningens tjänst? Bli en kontrollperson som de som har demens kan jämföras med. De behövde en yngre person, som jag med mina 58 år, räknades till i det sammanhanget. De andra var mycket äldre – uppåt åttio.
Varför inte? Då skulle jag få kunskap och få reda på om jag själv var i riskzonen. Dessutom skulle jag bli kallad vart tredje år och få göra om det. Jag skulle få total kontroll och vara väl förberedd när demensen nalkas.
Å andra sidan, om det visade sig att jag hade demens, vem skulle jag berätta det för? Min familj förstås. Arbetskamraterna, kanske. Mina arbetsgivare, mera tveksamt. Under nio månader sov jag oroligare om natten.
Ju äldre medellivslängd, desto mer demens
Vi blir allt äldre och därför får vi allt fler demenssjukdomar. Sedan mitten av 1800-talet har levnadsnivån stigit i Sverige och väntas fortsätta med det. Orsaken är att vi äter bättre och kan bota många sjukdomar. Kvinnor blir idag åttiotre år i genomsnitt och män blir sjuttionio år.
Demens ökar ju äldre vi blir. De allra flesta får inte demens förrän de är mycket gamla. Runt 90 räknar man att fyrtio procent har det och vid 95 har hälften demens. Får man det innan sextio är orsaken alltid ärftlighet. Det handlar om mutationer av några gener, som går i släktled.
Framför allt är det tre sjukdomar som kan sluta i demens, det stadium då hjärnan helt förtvinar. Alzheimers sjukdom är den största. Sen kommer Parkinson, tysta infarkter och alkoholism. Forskningen vet inte vad sjukdomen beror på, bara hur det ser ut. Det finns ännu ingen bot, bara bromsmedicin.

Ett gott minne handlar om livsstil
Från maj 2010 till januari 2011 gjorde jag mina undersökningar. Blodet kontrollerades och mitt hjärta med ett EKG. Mitt i sommaren gjorde jag ett EEG för att kontrollera om mina nervceller var alerta och kommunicerade ordentligt med varandra. Tanken kastas iväg från den ena hjärncellens synapser till den andra och minnet kommer tillbaka på samma sätt. Jag gjorde också en magnetröntgen, där man kunde se om min hjärna såg frisk ut.
Frampå hösten kom den stora kognitiva undersökningen med neuropsykologen. Där fick jag mina aningar bekräftade att jag var dålig på rumslig förmåga och hade svårt att behålla en mening i minnet långt efteråt.
Allra sist gjorde jag lumbalpunktionen. Läkaren gick in med en nål mellan tredje och fjärde ryggkotan i ländryggen och tömde mig på ryggvätska. En del av den vätska hjärnan ligger och guppar i. Där går det att se tangles och plack, ett slags avskräde från de förtvinade hjärncellerna. Där skulle jag få svart på vitt om jag hade demens. I januari skulle jag få resultatet av min undersökning.
Forskningen lärde mig att ärftlighet betyder en hel del men mest av allt handlar ett gott minne om livsstil. Det gamla vanliga med bra mat, helst med mycket långsamma kolhydrater och motion i lagom mängd. Trettio minuters daglig promenad räcker. Och den kognitiva reserven, högre utbildning och att du använder din hjärna, motar bort demensen länge, länge.

Stress påverkar minnet
Så till resultatet av min undersökning. Jag var helt frisk både i kroppen och i hjärnan. Professorn som delgav mig resultaten trodde att min minnesförlust berodde på att jag var okoncentrerad och att det handlade om stress eller personlighet.
– Fokusering och koncentration är viktigt när det gäller att minnas. Utan det minns man inget!
– Hur länge kan jag vara lugn, frågade jag.
– De närmsta tio åren, sade han.
Mer kunde han inte lova. En liten respit alltså.

Text Marianne Lesslie

Marianne Lesslie

Halva landet

– Det har blivit ett fel i programmeringen som hämtade 66-årsbelopp i stället för 65-årsbelopp, säger Arne Paulsson, pensionsexpert på Pensionsmyndigheten till TT.

Felaktiga besked har skickats till 64-åringar i Västmanland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, Norrbotten, Uppsala, Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kronoberg och Kalmar.

Skickas ut nu

Kuverten skickades ut under vecka 6. Nu kommer ett nytt kuvert med korrekta siffror, lovar Arne Paulsson.

Alla som är födda 1938 och senare får varje år ett orange kuvert. Pensionsmyndigheten skickar i år ut totalt 6,5 miljoner kuvert mellan januari och mars.

Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se

Helga Messel

Dessa uttalanden kan enbart tolkas som att Karl Erik Olsson tycker att jobbskatteavdraget är bra. Det är inte enbart en beskrivning av (en del av) läget utan även en subjektiv åsikt om att jobbskatteavdraget är bra.

Jobbskatteavdraget gynnar dom som har en hög inkomst. Jobbskatteavdraget gynnar inte pensionärer. Tvärtom så missgynnar det pensionärer då man minskar det allmännas utrymme för vård och omsorg. På slutet anger Karl Erik Olsson att man vill att pensionerna skall följa löneutvecklingen. Det är bra i sig men har inget att göra med jobbskatteavdraget. Om vi nu misstolkar dig så vore det bra med större tydlighet.

En kommentar till att mindre skatt skulle ge mer jobb. Det är möjligt att om de rika får mer pengar i plånboken så har de möjlighet att köpa mer lyxvaror vilket ger arbete. Men det är bra mycket viktigare att låta fattiga pensionärer få bättre vård med de skattepengar man får om man stryker jobbskatteavdraget dessutom skulle det ge arbete inom vården. I samband med det femte avdraget uttalade Maud Olofsson att det var klart att ”om människor får mer pengar i plånboken så jobbar de mer”. Precis som om det finns en massa jobb som väntar på dom och varför skulle dom arbete mer när dom redan har fått mer pengar i plånboken? Snarare så jobbar de mindre för att få mer tid över och slippa stressa.

Staffan Öberg
SPF Bålsta

Dekorativ pippi. Ej till salu.

Flest uppstoppade fåglar finns Antik & Gjutjärn i Eksjö. Här skådar vi korp, ripa, och nymfparakit för att bara nämna några. Fåglarna kostar kring en tusenlapp stycket.
- Det är trendigt med uppstoppade djur i inredningen nu, förklarar innehavaren.
Här finns också en lejonunge för 14 000 kr! Montern är för övrigt nominerad till tävlingen om bästa montern på mässan.

Ofarlig lejonunge

Hos Lillstugan Antik i Markaryd bekräftar man att uppstoppade djur är populärt.
- Gärna lite udda djur som bäver, ekorre eller igelkott. Jag hade en grävling som serverade visitkort på ett fat. Den drog verkligen blickarna till sig.
Och hos Antik och Inreda i Rimbo ser vi en räv som raskar över bordet.

Räv som överraskar bordet

Alla fåglar på mässan är inte uppstoppade. Hos Helena Rääf finns en ståtlig kakadua i porslin för 1 200 kr. Hon har också gjort en installation av ett fågelpar i porslin på en gammal skåplucka.

Kakadua hos Helena Rääf

En skolplansch med sothöna och skäggdopping finns hos À la carte antik för 450 kronor. Snidade träfåglar finns för några hundralappar hos Antiktanterna. Och vackra fågelillustrationer finns både som lösblad och inramade tavlor hos Atmosphere antik.

Sothöna och skäggdopping

Ägghönor i porslin finns lite överallt. Gamla Mälhaga handel har en frodig höna för 1 600 kronor från Gustavsberg, 1920-talet. Hos Lillstugan Antik finns ett svanpar i gjutjärn för 2 200 kronor.

Ägghöna till påskbordet

Mer porslin: Börjessons Antikhandel ståtar med en praktvas med en bemålad berguv av Nils Emil Lundsten för Rörstrand. Priset: 12 500 kr.

Praktvas från Rörstrand

Vättar är dekorativa på väggen eller i fönstersmygen. Larssons Antik i Halmstad har ett par för 975 kronor styck.

Paret vättar vilar vackert

Dyraste fågeln är en ölgås skuren i björk från omkring 1820-talet. Ett utsökt vackert arbete, troligen från Nordnorge. Stens Antik i Mellerud säljer den för 49 000 kr.
En fantasifågel i art deco-stil hittade vi hos Palk. Kroppen består av ett gåsägg och huvud, fjädrar och ben är gjorda av silver. Design av Binazzi Foresto från 1950-talet. Mer originell än vacker.

Vackert snidad ölgås

Mässans vackraste fåglar hittade vi hos Zimmerdahl. Det är broscher i silver med olika motiv som tranor och paradisfåglar. Alla gjorda efter japanska träsnitt som förlaga av konstnären Viwen Nilsson. Priser mellan 14 500- 16 500 kr.

Trana i silver av Viwen Nilsson

Trendspaningen är över för den här gången. Nu väntar vi bara på de riktiga flyttfåglarnas ankomst!

Text och foto: Gunilla Lindahl
gunilla.lindahl@veteranen.se

Årets antikmässa har temat Original & originell. Den pågår på Stockholmsmässan 16-19 februari . Läs mer om mässan på www.antikmassan.se

  Hitta rätt i omsorgsdjungeln

Berg med dubbla toppar
Bergen med två toppar heter »Dois Irmaos«, Två Bröder. På bergväggen klänger småstadsaktiga favelan Vidigal som har ett rikt kulturliv. Strax nedanför glittrar lyxhotellet Sheraton Rio.
På andra sidan berget, ovanför lyxorten São Conrado, känd för hanggliding, huserar Rios största favela, Rocinha, som är en slags maffiastad i staden.

Lättklätt på Rios stränder
Längs stranden ses livvaktstorn, så kallade Postos. De fungerar också som samlingspunkt för olika grupper; barnfamiljer, svärmande par, surfare och hippies.
När det gäller badkläder på stranden är det nittio procent mässing som gäller, åtminstone för lokalborna. För unga män betyder det minimala badbrallor. Många äldre herrar bär shorts. Damerna anser att de bär bikinis. Fast tygmängden får plats i en fingerborg. Hela baddräkter förekommer dock.
Det var till just Ipanemastranden “The girl from Ipanema” var på väg den dagen 1962 då hon passerade krogen på Rue Vinicious de Moraes som då hette Bar Veloso. Där satt låtskrivaren Antonio Carlos Jobim och textförfattaren Vinicius Moraes över en fika som de fick i vrångstrupen när den unga och solbrända tösen kom gående på trottoaren.
Upplevelsen resulterade i världsberömda bossanovan: “Tall and tan and young and lovely. The girl from Ipanema goes walking. And when she passes, each one she passes goes – ah”.

Luftkonditionering i Rios tunnelbana
Ipanema är ett välmående samhälle med flotta ofta något “koloniala” bostäder, massor med krogar, barer, cafeér och butiker. På shoppinggatan Rua Visconde de Piraja finns allt.
Stadsdelen håller sig också med ansett universitet och sjukhus. Dessutom går numera Rios tunnelbana hit. Vagnarna är luftkonditionerade och stationerna fina. Vi använder tunnelbanan dagligen när vi ska till Downtown.

Karnevalsyra på gatorna
Under karnevalen, som alltid infaller sju veckor före påskafton, i år med start den 18 februari, arrangeras upptåget Banda de Ipanema som får upp mot 20 000 deltagare att festa. Karneval betyder “bort med köttet” och hänger samman med den förestående fastan.
Många av deltagarna i Rios stora karneval, som lockar miljoner ut på gatorna, hör hemma i mer eller mindre formella sambaskolor. Syftet med karnevalen, som har rötter tillbaka till 1723, lär vara att tävla med konkurrentskolorna om vem som kan mest.

Gatunamn efter Bernadotte
Granne med Ipanema är Rios flottaste stadsdel Leblon som har en gata som heter Rua Conde Bernadotte. Det är en hyllning till Folke Bernadottes hjältedåd under kriget.
Här är det gott om toppkrogar och barer. I synnerhet på Rue Dias Ferreira där populära Sushi Leblon huserar. Ställets “temaki”, det vill säga strutar av rostat sjögräs med olika fyllning, är ett måste om man gillar japansk mat.
Stjärnornas Copacabana
Grannen på andra sidan av Ipanema heter Copacabana vars strandgata, Avenue Atlantica, löper längs den fyra kilometer långa stranden. Copacabana var förr enkel fiskeby, idag huserar 160 000 invånare i främst flotta höghus. Området har gott om hotell, krogar, barer och butiker.
I Rio är ett besök på anrika hotellet The Copacabana Palace från 1923 ett måste. Stället tronar som en vit maräng vid stranden och har under åren huserat kändisar som Johnny Weissmuller, Theodore Roosevelt, Ava Gardner, Brigitte Bardot, Madonna och Pavarotti. Det var för övrigt här delar av storfilmen “Flying down to Rio” med Fred Astaire och Ginger Rogers spelades in 1933.
Utformningen av strandpromenaden längs Copacabana är ett exempel på elegant portugisisk trottoarkonst från trettiotalet. För formgivningen står landskapsarkitekten Roberto Burle Marx som skapade en geometrisk våg av svart och vit sten. Han lät också plantera träd som klarade de hårda havsvindarna.

Kött med stort K
På kvällen äter vi kött med stort K på krogen Porcão. Det är en av stadens omtalade grillkrogar, en så kallad “churrasceria”. Man betalar fast pris och äter så mycket man orkar. Servitörerna går runt med stora spett med nygrillade köttstycken och skär strimlor direkt ned på tallriken. Det är filé, rumpstek, entrecôte.
Köttet grillas över träkol och kryddas med salt. Det rekommenderade malbecvinet passar perfekt till. När man vill ta en paus vänds röda sidan upp på brickan på bordet. “No thanks” står det på den. Vill man ha mer vänds gröna sidan upp med orden “Yes, please”.
Under vistelsen i Rio testar vi också nationalrätten “feijoada” som består av svarta bönor, korv, grisdelar som öron, fötter, knorr och torkat nötkött. Rätten ska ha skapats av slavarna i området som fick hålla till godo med just grisskräpet. Vi testade rätten på Casa de Feijoada i Ipanema och smaken var delad.

Laglöst land i favelan
Nästa dag åker vi motorcykel till favelan Rocinha. Vi ingår i en guidad trupp som hämtas upp av favelaynglingar med motorcyklar. Vi kör upp i slummen där det fortfarande i hög grad är gatans lag som gäller. Hårdvalutan är narkotika och dialogen sköts ofta med vapen.
Myndigheterna vågar sig inte hit. Det har fört med sig att de boende tjuvkopplar elledningar och internet och aldrig krävs på betalning. En stor del av Rios befolkning bor i favelor som trots misär i vissa fall ändå har sjukhus, skolor och McDonalds. Det gäller i synnerhet just Rocinha som också har banker, tv-station och eget bussbolag.

Till villasamhället Santa Teresa tar vi oss med gula Santa Teresa Tram, kallad “bondinho“. Det är Rios sista spårvagnslinje. Turen till detta luggslitna forna rikemanskvarter, som i dag dock huserar konstnärer och skapligt vanligt folk, startar vid Largo da Carioca.
Vi passerar den berömda bron Carioca Aqueduct som byggdes för att klara vattenförsörjningen. Väl i Santa Teresa plåtar vi förstås butiken som affischerar om att de inte vill bli plåtade.

Underverk med skånska anor
Nästa attraktion på listan är Jesusstatyn som fyllde åttio år 2011. Skapelsen står på ett fundament som gjutits av betong från skånska Limhamn och kallas av vissa därför Limhamnsjesus. Smeknamnet lär dock höra ihop med mannen bakom Skånska Cementaktiebolaget; den djupt religiösa Rudolf Berg som satte Limhamn på kartan.
I påsktider är det bråda dagar för den täljstensklädde trettio ton tunga “sonen” som är ett av världens sju nya underverk. Över en miljon besökare per år tar de tvåhundratjugotvå trappstegen upp till Cristo Redentor som är världens största art déco staty, Rios främsta åskledare och dessutom ihålig.

Konstmuseum från rymden
Vi åker färja från Centro till Niteroi där arkitekten Oscar Niemeyers futuristiska Niteroi Contemporary Art Museum tronar sedan 1996. Många tycker att skapelsen påminner om ett tefat som förirrat sig till Jorden. På plats känns teorin begriplig.
Så här berättar Niemeyer i boken “My architecture” från år 2000 om verket: “Ett centralt stöd med arkitektur runt om, precis som en blomma. Och så rampen som bjuder in folk att besöka museet. En promenad runt arkitekturen och det vackra landskapet som breder ut sig under byggnaden”.
Snart 104 år gamla Niemeyer är fortfarande verksam i kontoret på Copacabana och är också mannen bakom huvudstaden Brasilia.

Gitgantisk fotbollsarena
Är man i tiomiljonstaden Rio som 2016 står som värd för OS och redan 2014 arrangerar VM i fotboll, kan det vara spännande att besöka legendariska Maracanãstadion mitt i Rio som med sina 82 238 officiella platser fortfarande lär vara en av världens största fotbollarenor. Byggnaden invigdes i juni 1950 och är i dag minnesmärkt.
En av många stjärnor som tänts här är Manuel Francisco del Santo (1933-1983). Alltså dribblarkungen “Garrincha” som spelade för klubblaget Botafogo och brasilianska landslaget. Han var med i finalen mot Sverige på Råsunda 1958 som slutade 5-2 till brassarna. Men 2014 är det alltså dags igen.

Text och foto Arne Spångberg