Fråga: Jag tycker mig se att det i huvudsak är kvinnor som i spalterna söker hjälp för livets stora och små problem. Beror det på att kvinnor har fler problem eller att vi karlar helst vill klara allt själva?
Nu passar jag ändå på att skriva om min situation.
Jag gick egentligen mot min vilja i avtalspension, men tyckte nog ändå att det var ok eftersom jag inte trivdes så bra längre som enda ”åldring” bland alla fyrtioåringar. Det kändes förödmjukande att inte längre räknas. Jag började gå kurser och engagerade mig i bostadsföreningen men det blev ändå inte som jag föreställde mig. Jag känner att jag skulle vilja ha något nytt att bita i men har ännu inte hittat något som kan ersätta jobbet. Hur ska man göra?
Karl W
Svar: Tack för ditt brev. Det är också mitt intryck att det oftast är kvinnor som tar tillfällen i akt att söka hjälp. Det finns säkert olika orsaker till det som tål att fundera på.
Otaliga är vittnesmålen kring hur hjärtlös och okänslig äldre bemöts under de sista åren av sin yrkesaktiva tid när vi är som mest kompetenta och erfarna. Det är oftast först efteråt vi förstår hur mycket arbetet betydde för vår identitet, självkänsla och behov av bekräftelse.
Hur ska man då handskas med situationen? Somliga kastar sig med frenetisk energi i olika aktiviteter och styr och ställer som på jobbet.
Andra drar sig undan, ältar oförrätterna eller hoppas att någon ringer från jobbet och ber om råd. Det kan leda till bitterhet ”som inte har någon publik”, som före detta utbildningsminister Bengt Göransson så klokt formulerade det.
Jag tror att du just nu inte är hjälpt av förslag på nya aktiviteter. De gamla oförrätterna står i vägen för att du med nyfikenhet och glädje kan utforska möjligheterna i din nya livssituation. Gör så här:
Ge de gamla oförätterna en ärlig och anständig begravning innan du begraver ditt framtida liv. Tänk ”nu räcker det.”
Försök att inse att arbetslivet är ett avslutat kapitel. Sök inte efter något som ersätter ditt gamla arbete utan tänk ny verksamhet istället. Ditt värde sitter inte i en anställning. Dina förmågor och erfarenheter kan användas i helt nya sammanhang och du kan lära dig nya saker.
Ge dig själv upprättelse och ägna dig åt mental styrketräning. Den här övningen är en bra början:
Slappna av och slut ögonen. Tänk tillbaka på en situation då du kände att du verkligen kom till din rätt och fick använda dina resurser. En händelse där du var glad, stolt och nöjd. Det kan gälla jobbet eller privatlivet. Tänk på hela livets erfarenheter och händelser.
Försök återuppliva situationen och titta på den.
Var nånstans var det?
Vad gjorde du?
Vilka andra var inblandade?
Vad var det som gjorde den här situationen så fin?
Anteckna. Gör om övningen och försök komma på flera situationer. Du kan ägna dig åt detta när du åker tunnelbanan, bökar i trädgården eller var som helst. De positiva händelserna kan vara hävstången som hjälper dig se dina drivkrafter och få idéer för hur du kan finna ny mening i ditt liv. Lycka till.
Helga Messel, Veteranens livscoach
