Fråga: Jag anser mig vara en positiv person med stort intresse för människor och mycket annat som ger livet mening. Men den senaste tiden stör jag mig på vänner och bekanta som tar min tid i anspråk för detaljerade berättelser om sjukdomar, klagomål på allt i livet som de inte trivs med och annat självupptaget prat.
Jag får dåligt samvete över min irritation. Man vill ju vara en god lyssnare och bry sig om andra men jag känner mig faktiskt plågad av att användas som en container eller som obetald terapeut.
Är det sant, att ens sämre sidor kommer fram när man blir äldre? Om jag blir irriterad på andra – hur ser de på mig utan att jag vet det? Jag hoppas att du vill svara, det har kostat mig mycket vånda att våga sätta detta på pränt.
Karin
Svar: Tack för ditt brev. Du ger uttryck för företeelser som många engagerade och nyfikna människor drabbas av. Vi förändras hela livet och kan i bästa fall utvecklas i positiv riktning. Men hur vi förändras är mycket olika beroende på våra personligheter, livssituationer och erfarenheter.
En del av oss blir mer utåtriktade och har större sociala behov, gillar småprat i vardagen, medan andra blir mer inåtvända, vill fördjupa sig och ställer krav på ömsesidighet i sina relationer med vänner och bekanta.
Det finns många anledningar till självupptagenheten du beskriver. Det kan bero på att förlusten av arbetsplatsen minskar våra naturliga kontaktytor som till exempel fikaraster för att prata av oss som vi väl alla har behov av ibland. Livet krymper för en del och när krämpor och annat tråkigt sker blir man missnöjd med livets orättvisa och man kan känna sig som offer. Fint då, att skaffa sig en stunds lättnad genom att ösa sitt missnöje över andra. Ofta vill man inte ens förändra sin situation, det kräver ju självinsikt, ansvarstagande och egna ansträngningar.
Det är hög tid för dig att sluta upp att ha dåligt samvete. Var och en har och måste ta ansvar för sitt liv. Du har all rätt att värna om din dyrbara tid och använda den för människor som du har utbyte av och intressen som är viktiga och meningsfulla för dig. Du behöver inte ställa upp längre och stå till förfogande för alla och envar. Men det kostar på att lära känna sig själv och inse att du lät dig utnyttjas. Det gäller också att avstå från att känna sig smickrad över att vara behövd och – svårast av allt – stå ut med andras ogillande av din ”nya attityd”.
Om du verkligen vill veta hur du själv uppfattas så fråga personer som är viktiga för dig och vars omdöme du litar på.
Jag hörde nyligen i SVTs Babel författaren Richard Ford berätta på tal om åldrandet att han hade avslutat några vänskaper för att de inte gav något utbyte längre. Det föreföll vara en ovanlig handling av programledarens reaktion att döma.
Hur ska man då förhålla sig och kommunicera med personer som använder en som container?
* Ställ frågor som ”Vad kan och vill du göra själv åt den här situationen?” Det är ett sätt att få personen att ta ansvar för sin situation själv.
* Markera tydligt hur dyrbar din tid känns för dig och att du har behov av utbyte av tankar, gemensamma intressen, samtal om böljar fram och tillbaka.
* Var beredd på att du inte lyckas nå fram till tondöva människor och då återstår bara att helt distansera sig och avsluta bekantskapen som Richard Ford gjorde.
* Följ ditt hjärta och engagera dig i det som ger livet mening. Än är det din stund på jorden.
Helga Messel
Har du liknande erfarenheter? Berätta hur du hanterar saken.
