På tidigt 1900-tal fanns det i Sösdala ett bygdeoriginal vid namn Jeppa Gunnars Nils. Han ansågs inte särskilt klipsk, men var känd för sina slående repliker. Så skulle Nils fylla 75, en aktningsvärd ålder. Municipalnämndens ordförande beslöt sig för att uppvakta
Nils. Med en spettekaka enligt skånsk tradition. Storleken mäts i hur många tjog ägg som behövs. För en viktig födelsedag var normen tre tjog. Men det kunde gå med två tjog.
Ordföranden i municipalnämnden tänkte att Nils hade ju inte så stort umgänge, så han beställde en en-tjogs.
När MN-ordföranden överlämnade presenten såg Nils väldigt förvånad ut varför MN-ordföranden frågade: “Nils har kanske aldrig sett en sådan kaka?”
Nils replikerade omedelbart: “Åck jo, men aldrig en såddan liten!”
Så var det i morse när partiledarna skrev på DN-debatt om sänkning av pensionärsskatten. Först blir man glad, läser vidare och utbrister högt: “En såddan liten!”
SPF fortsätter kämpa! Valåret måste det bli en 4-tjogs!
Är de internetlösa en särskild grupp? Kan man säga att de får skylla sig själva? En dator kostar ju inte mycket! Och den är enkel att använda!
Så enkelt är det dock inte.
Av de internetlösa är väldigt många pensionärer, äldre pensionärer. De har inte fått lära något om datorer. De kan säkert lära, men osäkerheten skrämmer. Och vem ska de lära av? SPF har en omfattande kursverksamhet, men vi når inte alla. Många vågar inte gå på kurs, man vill inte visa att man inte kan. För det var väldigt skämmigt när man gick i skolan, på den tiden.
Man måste därför fråga sig, är det inte åldersdiskriminering som bankerna håller på med när de säger: betala räkningarna över internet, kommer ni till våra fåtaliga kvarvarande kontor tar vi ut skyhöga avgifter?
Eller reseföretag, teatrar, kommunala organ som meddelar: Gå in på www.sophantering@ngnstad.se?
Självklart är detta åldersdiskriminering. Hittills inte straffbart. Men nu liggen en proposition om/mot åldersdiskriminering på riksdagens bord. Se till att den går igenom med skärpa och att det sedan går att döma för åldersdiskriminering!
Jag läser Bodil Jönssons bok Tid för det meningsfulla. Bodil tänker annorlunda och oftast bättre. Liksom på tvären, det blir svårt att
hänga med. Det kräver eftertanke. Själv har jag trott att jag alltid gjort något meningsfullt. Och att det bara är att fortsätta som vanligt efter pensionsåldern. Men mitt liv är kanske inte så vanligt, inte Bodils heller. Många har inte haft möjlighet att välja utbildning och arbete. De fick ta det som bjöds. Då kan pensioneringen innebära en ny frihet att göra det man vill, det meningsfulla. Sådan tur då om denna tid blir lite längre!
För oss i organisationslivet och för alla i samhället bör frågan vara: Hur kan vi göra det produktiva yrkeslivet mera “meningsfullt” och hur kan vi bevara meningsfullheten in i en uppskjuten ålderdom?
Karl Erik Olsson
Ordförande i SPF
