Älskat barnbarn
Det är dyrt att ha barn i Kina, fick vi lära oss av vår kinesiska guide ”Lena” under Veteranens läsarresa dit. Det finns visserligen dagis för barn från 3 år i Peking men kostnaden är från 2 500 yuan i månaden och en arbetare tjänar bara omkring 4 000, en lärare ungefär det dubbla. Så det är far- och morföräldrarna som rycker in som barnvakter när båda föräldrarna jobbar – och det gör det flesta.
Överallt på Pekings gator ser vi mor- och farföräldrar valla runt sina barnbarn. På helgerna är föräldrarna med och kanske gammelmormor i rullstol. Här umgås generationerna.
Tur då att det råder barnbegränsning. Efter Maos död 1976 infördes ettbarnspolitiken. De som bryter mot det får betala dryga böter på uppåt 20 000 yuan per barn. Inte många kineser har råd med det.
Lena, som heter något annat i verkligheten, har en liten pojke på 1 år. Hennes svärföräldrar ser efter honom hela dagarna. Utan dem skulle hon inte kunna arbeta som guide och lotsa runt oss turister från morgon till kväll, såväl under vardagar som helger.
Innan Lena och hennes man fick barn var de tvungna att begära tillstånd för det. Först hos kommunen, sedan hos lokalregeringen, därefter hos företaget och sedan skulle Lenas graviditet godkännas av mannen. Fyra stämplar innan barnet ens kommit till!
Pensionsåldern är låg i Kina, kvinnor går i pension från 50-55 årsåldern, män vid 55-60 år. Men så är bara medellivslängden i Peking 78 år för kvinnor och 73 år för män.
Lena tycker att pensionärerna har det bra i Kina. De har nästan lika hög pension som när de jobbade. De behöver inte betala så mycket i skatt och efter 70 år bor de gratis i de statliga lägenheterna. Och när de inte passar barnen är de ute och umgås i parkerna – spelar brädspel, gör qigong, uppträder eller dansar i grupp. Inträdet i parkerna är förstås gratis för pensionärer, likaså att åka buss.
Ettbarnspolitiken har medfört att barnen blir väldigt bortskämda. Det enda barnet får all uppmärksamhet och blir lätt överbeskyddat. Eftersom konkurrensen är så stor satsar man på att barnen ska bli duktiga och framgångsrika redan från unga år. Lena berättar om barn som tar pianolektioner eller spelar fiol från 3 år. Själv fick hon lära sig spela dragspel och hann aldrig leka med andra barn efter skolan.
Barnen i Kina är inte bara föräldrarnas guldklimp utan även mor- och farföräldrarnas! Men så är det väl också här?
/Gunilla
