Författararkiv

Väck geniknölarna!

Nytt nummer av tidningen betyder nytt pussel och nytt quiz på webben – i alla fall denna gång. Det nya pusslets bild finns även med i papperstidningen, här talar vi recykling. Och svaren på resequizets frågor går också att hitta i tidningen.
Vi kan också redan nu avslöja att ett nytt memory kommer att dyka upp innan sommaren drar igång. Så passa på att försöka toppa topplistan och bräda vänner och bekanta innan vi byter bilder!
Så nu är det dags att väcka geniknölarna för nya ronder av hjärngympa på Veteranens hemsida. Eller som vi på redaktionen brukar säga: Det är roligast när hjärnan får jobba.
Anna R
Spel- o dobbelredaktör

Äggtider i påsk

Hur länge ska ägget koka? Ska det läggas i kallt eller kokande vatten? Ska det vara rumstempererat eller kylskåpskallt? Ack, dessa ständigt lika viktiga frågor väckte häftig debatt på fikarasten häromdagen. Svaren visade sig vara lika många som äggkokare – personer alltså.

Vad är rätt? Efter tips från matoraklet Mats-Eric Nilsson i SvD laddade jag ner gratisappen Perfekt äggklocka. För säkerhets skull fick Kalles äggklocka slinka med också.
Kalles äggklocka ville först att jag skulle mata in koden som är stämplad på ägget. Så gjordes och svaret blev: ”Det här ägget är värpt av en frigående höna i Sverige. Perfekt till Kalles kaviar.” Frigående höns i Sverige, det hade jag ju faktiskt räknat ut alldeles själv – när jag valde äggkartong i matbutiken.

Jag lämnade Kalle och lade mitt öde i händerna på den perfekta äggklockan, Egg timer kallad i App-store. Först ombads jag ange hur stort ägget är genom att dra i ett ägg på ett rutmönster. Lite svårt att få till dimensionerna faktiskt. Men säkert viktigt för processens utgång.
Därefter ställde appen in höjden över havet, nu började det kännas riktigt seriöst – och tryggt. Och naturligtvis fanns en visare där jag skulle ange vilken temperatur ägget hade (kylskåps- eller rumstemp alltså).

Nästa steg: löst, mellan- eller hårdkokt? Tre genomskurna ägg med en liten visare under där jag skulle ställa in tiden. Slutligen anmodades jag att ange om jag ville lägga i ägget i kallt eller kokande vatten. Nu började jag bli hungrig.
Som tur var var det dags att trycka på OK och låta ägget tillagas. Jag kände mig mycket tillfreds och såg fram emot att få ett perfekt kokat ägg till lunchen.

MEN varning, varning! Nånstans på vägen bland alla inställningar gick något väldigt mycket på tok! När klockan plingade för att därefter ringa ihållande och äggspionen visade att mitt ägg var klart (en liten bild som visar vad som händer inuti skalet under kokningens gång. Mycket sevärt!) så var det inte alls klart. Jag kunde hälla ut ägget ur skalet! Ridå!

Antingen får jag träna mera (när jag inte är hungrig) eller också återgå till mitt tidigare inlärda recept: picka ett hål, lägg i kokande vatten och koka knappt 7 minuter.
Nää, på tok för länge, hör jag kollegorna från fikarummet!

ANNA RASK

Spel & dobbel för hela slanten…

Först var där ett korsord i tidningen, sen kom lite sudoku. Sen kom ett korsord på webben och så var det pusslet på webben (nu med ny toksvår bild).

Men nu har det verkligen smällt till! Vårt allra senaste tillskott är ett – memory! Med fina bilder av Pernilla Wästberg som inte alla fick plats i papperstidningens reportage om heminredning.

Ni måste bara prova! Man tävlar på tid och får poäng – utmana nära och kära på en duell. En omgång mot ett barnbarn torde vara extra krävande, de är ju så snabba i tanken de små liven.

Innehållet i mitt journalistjobb har definitivt förändrats, plötsligt är det spel & dobbel dagarna i ända… Vi lottar ut, ni svarar på quiz och kan vinna priser, vi räknar röster och skickar priser hit och dit.

Några exempel: i Veteranens tävling Årets senior och Årets junior fick vi in tusentalet röster, hälften på mejl och hälften som vykort. (Posten måste älska oss.) I nummer 8 av tidningen lottade vi ut tre olika böcker. 800 läsare ville vinna böckerna, totalt 13 stycken.

Och nu kan ni tävla om skor också. Vart ska det bära hän?! Ska vi bli delägare i Svenska spel?

Anna R
Layoutare, när hon hinner

Schaffer eller Williams?

Augustikväll på Djurgården i Stockholm och spårvagnarna går i skytteltrafik. På Solidens scen på Skansen ska Jerry Williams uppträda i Allsång på Skansen. På den betydligt mindre Gröna Lunds dansbanescen väntar ett sjuttiotal personer på att Janne Schaffer ska börja spela. Kommer han att höras när Jerry Williams brakar igång på Skansenberget?

Men när Janne Schaffer drar igång ett häftigt riff på sin gitarr, en Les Paul 59 Sunburn, försvinner farhågorna. Inte ens vid hans framförande av Björn J:son Lindhs finstämda Brusa högre lilla å hörs det minsta knyst från Jerry Williams I can jive däruppe från berget.

Publiken från 20 år och uppåt lyssnar andäktigt när Janne Shaffer ger en förkortad version av sin Music Story – titeln på turnén med Riksteatern och föreställningen på Maximteatern i Stockholm under hösten.

Hans musiksaga startar 1957 när han tolv år gammal hör Heartbreak hotel med Elvis Presley spelas på radion. Efter det blir den lugna och tillbakadragne pojken från Blackeberg som förbytt. Nu är det rock och gitarr som gäller framför föräldrarnas klassiska musiksmak (mamma Berit var pianopedagog och pappa Tage spelade fiol).

- Jag propsade på att få bygga en egen gitarr i träslöjden trots min slöjdlärares invändningar. Det tog ett år sen var den klar, berättar Janne Schaffer.

Med sin hembyggda akustiska gitarr debuterar han tillsammans med de två andra bandmedlemmarna i Teddyboys på Ängbyrkans julbasar. Sen fortsätter han att spela i olika band, tills han i början på 1970-talet kallas in som studiomusiker bakom bland andra Björn Skifs, Ted Gärdestad och Abba.

- Ted träffade jag första gången i Polarstudion med Björn Ulveaus och Benny Andersson. Ted var en fräknig vänsterhänt pojke, bara femton år. När han och hans bror Kenneth spelade sina egenkomponerade låtar gick musiken rakt in i mitt hjärta, säger Janne Schaffer och spelar bröderna Gärdestads Jag vill ha en egen måne som är hans egen favorit. Stämningen höjs i publiken.

På Ted Gärdestads första platta körar sångerskorna Agneta och Annifrid, flickvänner till Björn och Benny. Snart därefter bildas bandet Abba på och Janne Schaffer var med från starten när deras första platta People need love spelades in. Det blir fler inspelningar, av Abbas ca 110 har Janne Schaffer medverkat på ungefär hälften.

- Fortfarande är Abba stora utomlands. Deras låtar är nutidens evergreens. Jag kompar ett coverband som reser runt i världen och spelar Abba-låtar. Jag är otroligt stolt över att få vara med, säger Janne Schaffer och gör ett Abba-medley tillsammans med sina medmusikanter på Grönans dansbana.

Några i publiken dansar i takt till musiken. När han sen gör entré i sin zebrakostym från Electric Banana Band och spelar Min piraja Maja hakar även en äldre man i mörkblå kostym på och gör ”pirajaklipp” med händerna.

På spårvagnen tillbaka mot Norrmalmstorg sitter två par från Gnesta och jämför kvällens intryck. Det ena paret har varit och lyssnat på Schaffer och det andra på Williams. Båda paren är övertygade om att just de har upplevt den bästa föreställningen. Sen kliver de av för att fortsätta uppleva Kulturnatten vid Sergels Torg. Dessa pigga pensionärer! För mig är det sovdags vid det laget.

Jag bestämmer mig för att ta reda på mer om Janne Schaffers Music story och göra ett porträtt av honom för Veteranen. Det kan du läsa i vårt senaste nummer som utkommer i dagarna.

Gunilla

PS. Jerry Williams – även han en riktig lirare – finns också med på ett hörn i tidningen. Han berättar om sin nya bok Det är aldrig för sent att börja träna.

Förälskad i en soffa!

På blocket.se hittade jag Soffan med stort S! Den hade allt – färgen, mjukheten, glansen och pondusen. En sådan soffa skulle förgylla Veteranens monter på Seniormässan, tänkte jag. Som reklamen säger ”Because you are worth it!” (För att du är värd det!) Veteranen vill ju lyfta fram de gyllene åren efter pensioneringen. Och det här var ett så kallat gyllene tillfälle!

Men soffan var lite för dyr för Veteranens kassa. Sigrid i Gustavsberg berättade när jag ringde i augusti att den tillhört en italiensk diplomat och att hon låtit transportera den hem från Italien. Hon hade också låtit byta ut sadeljorden på den. Hon älskade sin soffa men barnbarnen hoppade i den så att dunet stack ut i plymåerna. Hon ville köpa en bäddsoffa för pengarna som soffan förhoppningsvis skulle kunna inbringa. (Mikael Rickfors melodi ”Jag vill köpa vingar för pengarna”, ringde i mina öron).

Jag letade vidare bland Blockets cirka 15 000 soffor. Ingen var tillnärmelsevis i samma klass som Sigrids soffa. Jag letade på loppisar och bland antik- och kuriosaaffärer. Mässan närmade sig med stormsteg, kanske måste drömmen om en slagkraftig soffa överges helt och hållet?

Tio dagar innan mässan ringde Sigrid till mig. ”Vill du fortfarande ha soffan? Nu står den hos min son och jag vill bara bli av med den…” Så klart jag ville! Nu till ett pris som inte sticker i ögonen på våra revisorer.

Någon dag före mässinvigningen passerade jag Myrornas butik på Norrtullsgatan. I skyltfönstret såg jag ett mjukisdjur som pockade på uppmärksamhet. För 80 kronor fick jag en leopard som blev soffans prick över i:et.

Soffan lyfte hela Veteranens monter på Seniormässan där vårt tema var ”När silver blir till guld”. Vi hade en diskret lapp att soffan säljs till högstbjudande. Många var hågade men insåg att soffan kanske inte passade just hemma oss dem. Jag för min del hoppas på fler gyllene tider och att det inte dröjer allt för länge innan soffan kommer i tjänst igen.

Tack, Sigrid!

Gunilla

Barnbarn omhuldas i Kina

Älskat barnbarn

Det är dyrt att ha barn i Kina, fick vi lära oss av vår kinesiska guide ”Lena” under Veteranens läsarresa dit. Det finns visserligen dagis för barn från 3 år i Peking men kostnaden är från 2 500 yuan i månaden och en arbetare tjänar bara omkring 4 000, en lärare ungefär det dubbla. Så det är far- och morföräldrarna som rycker in som barnvakter när båda föräldrarna jobbar – och det gör det flesta.

Överallt på Pekings gator ser vi mor- och farföräldrar valla runt sina barnbarn. På helgerna är föräldrarna med och kanske gammelmormor i rullstol. Här umgås generationerna.

Tur då att det råder barnbegränsning. Efter Maos död 1976 infördes ettbarnspolitiken. De som bryter mot det får betala dryga böter på uppåt 20 000 yuan per barn. Inte många kineser har råd med det.

Lena, som heter något annat i verkligheten, har en liten pojke på 1 år. Hennes svärföräldrar ser efter honom hela dagarna. Utan dem skulle hon inte kunna arbeta som guide och lotsa runt oss turister från morgon till kväll, såväl under vardagar som helger.

Innan Lena och hennes man fick barn var de tvungna att begära tillstånd för det. Först hos kommunen, sedan hos lokalregeringen, därefter hos företaget och sedan skulle Lenas graviditet godkännas av mannen. Fyra stämplar innan barnet ens kommit till!

Pensionsåldern är låg i Kina, kvinnor går i pension från 50-55 årsåldern, män vid 55-60 år. Men så är bara medellivslängden i Peking 78 år för kvinnor och 73 år för män.

Lena tycker att pensionärerna har det bra i Kina. De har nästan lika hög pension som när de jobbade. De behöver inte betala så mycket i skatt och efter 70 år bor de gratis i de statliga lägenheterna. Och när de inte passar barnen är de ute och umgås i parkerna – spelar brädspel, gör qigong, uppträder eller dansar i grupp. Inträdet i parkerna är förstås gratis för pensionärer, likaså att åka buss.

Ettbarnspolitiken har medfört att barnen blir väldigt bortskämda. Det enda barnet får all uppmärksamhet och blir lätt överbeskyddat. Eftersom konkurrensen är så stor satsar man på att barnen ska bli duktiga och framgångsrika redan från unga år. Lena berättar om barn som tar pianolektioner eller spelar fiol från 3 år. Själv fick hon lära sig spela dragspel och hann aldrig leka med andra barn efter skolan.

Barnen i Kina är inte bara föräldrarnas guldklimp utan även mor- och farföräldrarnas! Men så är det väl också här?

/Gunilla

Skönt att det blev en kines!

När kinesen Mo Yan utsågs som årets Nobelpristagare kunde vi svenska turister i Kina dra en lättnadens suck. Även om jag personligen föredragit japanen Haruki Murakami vars roman Norvegian wood är en av mina favoriter. Om Murakami fått priset så hade åtminstone jag sagt att jag kommer från Skandinavien istället för Sverige. Så impopulärt är allt japanskt åtminstone här.

Det infekterade bråket om Diaoyuöarna har satt känslorna i svall. Japanska restauranger har fått stänga igen, japanska bilar har stuckits i brand. Återförsäljarna till japanska bilar har gått i konkurs.

Kineserna kan inte glömma de japanska oförrätterna under andra världskriget.  På plats känns konflikten så mycket större än vad svenska medier har beskrivit den hittills.

Ungdomar i Kina möblerar sina hem med Billybokhyllor och lackbord från Ikea, den välsituerade medelklassen köper gärna en krocksäker Volvobil, enligt vår guide. Med Nobelpriset till Mo Yan kan vi nå hur långt som helst i Kina, världens andra stora ekonomi. Men till vilket pris?

Gunilla – i Kina på Veteranens läsarresa

En klackspark mot ålderism

Det är viktigt att se träden i skogen.
Okej, betyder?
Det är viktigt att se ljuset i mörkret, då.

Så här: I morse vid frukostbordet tänkte jag att nu sätter jag på mig mina ålderism-glasögon när jag ska läsa mina morgontidningar, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
Det hela urartade i en glad överraskning.

Den enda som gjorde sig skyldig till ålderism vad jag kunde se var ingen mindre än Ronald Reagan, som i omvalskampanjen 1984 lovade motståndaren Walter Mondale att ”inte utnyttja motståndarens ungdom och oerfarenhet för politisk vinning”.
Reagan var 73 år. Mondale – 56 år.

Får vi se något liknande i vår svenska valrörelse om två år…?

Jag bläddrade vidare, och hamnade på sportsidorna.

Ålderism där, då?

Nej… Tvärtom: Zlatan Ibrahimovic klackade in en poäng med anledning av sin 31-årsdag: ”Jag känner mig som ett vin. Ju äldre jag blir desto bättre blir jag.”
Hm, just så. Den attityden behöver vi mer av i arbetet mot ålderismen i samhället.

Mitt stackars svartgula favoritlag AIK sliter för att komma upp från sistaplatsen i ishockeyns elitserie. Hur det ska gå till?

Jo, anlita mycket meriterade hockeyprofilen Mats Waltin, snart 60 i alla fall, föreslår DN:s expert. För att få ordning på spelet i egen zon krävs erfarenhet, rutin och överblick – knappast ännu mer av ungdomlig entusiasm och outsinlig energi.

Det är förstås viktigt att se när ålderismen sticker fram sitt tryne och skrattar åt oss. Då får man klippa till, säga ifrån, ta strid.

Men det är kanske lika betydelsefullt att vi ser när motsatsen finns där, alltså när erfarenhetens betydelse hålls fram.

Jag minns när SPF inledde kampen mot åldersfördomarna som leder till diskriminering. Jag ser det glasklart framför mig hur SPFs förbundsstyrelseledamot Maritta Selin vårvintern 2010 reser sig upp och säger högt till alla deltagare på den första konferensen om ålderism i Sigtunastiftelsens regi: ”Säg aldrig att du är för gammal!”

Där satt professorn i gerontologi Lars Andersson och där satt hjärnmannen Rolf Ekman, professor i neurokemi, och nickade.

Självbilden är kanske det viktigaste vapnet när omgivningen diskriminerar. Träden i skogen visar vägen.

Det gäller att hitta positiv energi där den finns.
Till exempel i medierna. I dag i alla fall.

Jan Arleij

Reinfeldt – hur jobbar du mot åldersföraktet?

2012 är EU:s år för aktivt åldrande med syfte att uppmuntra beslutsfattare att stärka äldres förutsättningar för ett aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna.

Då räcker det inte att säga att vi ska jobba till 75. Eller ok, att de som vill ska kunna få det. Tyvärr är det få förunnat. Det är fler som vill jobba längre än de som får.

I går publicerade DN ännu en artikel om att arbetsgivarna ratar de över 55.

Veteranens SKOP undersökning visade att företagarna visserligen var positiva till äldre, men bara en av fem skulle anställa någon över 55.

En viktig orsak är uppfattningen att det är dyrare att anställda äldre, eftersom arbetsgivare måste kompensera för eventuella pensionsbortfall. Det stämmer inte. För en arbetsgivare blir det dyrt först när denne anställer en högavlönad tjänsteman som får en kraftig lönehöjning.

I statens delbetänkande från i våras konstateras att en majoritet av arbetsgivarna anser att äldre lär sig långsammare än yngre och är mindre anpassningsbara.

Det är sorglig läsning. Och säger det mer om att (de yngre?) cheferna inte vill ha äldre  (i vissa fall mer kompetenta?) medarbetare, eller inte får stöd i hur man då ska leda?

Men det handlar framför allt om attityder och myter. Hos oss alla.

Som att hjärnan blir sämre ju äldre man blir.

Att det inte går att lära sig nytt.

Men också om självbilden hos äldre som måste sluta se ner på sig själva.

Personer i medelåldern är mer negativa till äldre än barn och ungdomar, menar Lars Nilsson, SPF:s sakkunnige som leder ett ålderismprojekt.

I Veteranens nya artikelserie ( nr 7) visar vi att hjärnan visst fortsätter att utvecklas långt upp i 80 års ålder. Att vi bara är i början av vår nya ”hjärnålder”.

Idag finns 1,8 miljoner seniorer över 59 år. Fyra av tio surfar på Internet. Många har lust till upplevelser. 80 procent av välutbildade 30-talisterna är på nätet, och 90 procent av välutbildade 40-talisterna. Två av tre nya internetanvändare är över 56 år.

Än är många utanför, men tyvärr handlar det oftare om klass- och utbildning än ålder.

Attityder är svåra att ändra. Och myterna lever vidare. I trendkänsliga branscher som mediebranschen, reklambranschen, på teaterscenerna med mera, är det svårare för äldre medarbetare. En del har turen att bli ”seniora”, men en äldre revisor eller jurist har nog större chanser än en äldre grafisk formgivare eller kreatör. Nyskapande är kopplat till ungdom, förmodligen hänger det samman med föreställningar om det unga ”manliga geniet”, som vankade genom nätterna och fick geniala idéer, eller att man inget har att skriva eller säga efter 30. En poet ska vara ung, vacker och lidande! Ungdomsrevolten bidrog genom att likställa rock och pop med modernitet. Modebranschens  eviga tonårsmodeller har segmenterat den uppfattningen.

I DN uppmanar debattörerna regeringen att se över hur företag kan få ekonomiska fördelar för att satsa på äldre.

I Aftonbladet skriver Monica Gunne att arbetsgivare borde se till att ha personal i sitt team som vet vad den starkast växande konsumentgruppen (!)), 60 plus vill ha?

Det är dags för Sverige att våga inkludera gamla, unga, utlandsfödda och landsortsbor och stadsnördar på samma arbetsplats. Det skulle ge mer kreativitet och mindre svensk ängslighet där alla måste vara och göra likadant – och kanske mer pengar?

Nu är det jul igen!

I säsong brukar man kalla närodlade grönsaker och andra matråvaror som finns att tillgå här och nu. Dagstidningar, kvällstidningar, radio och tv kan också sägas producera nyheter i säsong.

Tidskrifter som Veteranen har svårare att hänga på dagsaktuella händelser utan måste arbeta mer långsiktigt. (Med webben är det förstås annorlunda). Förra hösten följde till exempel undertecknad med ett jaktlag för att göra ett reportage om jakt till ett kommande nummer denna höst. En av våra frilansare följde med på skridskosafari i mars och det kan ni läsa om i ett av vinternumren.

Ibland gör vår långa framförhållning så att händelseutvecklingen hinner springa om oss. Mitt i sommargrönskan ringde vår medarbetare Kurt Mälarstedt med andan i halsen: ”Har du hört att Härenstam ställer in alla föreställningar i höst på grund av att han har fått cancer. Vad gör vi nu?”

Kurt hade gjort en intervju med Magnus Härenstam i början av maj i samband med att hans föreställning Morsning & Goodbye gick för utsålda hus i Göteborg. Härenstam var då i utmärkt form och såg fram emot höstens föreställningar i Stockholm. Denna intervju byggde mycket på föreställningen och var planerad att införas i vårt septembernummer.

Någon vecka senare tog vår fotograf Louise Billgert fantastiska bilder på Härenstam där han spexade hej vilt i studion. Och så kom cancerbeskedet som en smocka.

I augusti, några veckor efter pressmeddelandet om sjukdomen, tog Kurt förnyad kontakt med Härenstam: Kunde han möjligen tänka sig att Veteranen publicerar en något omarbetad text med kommentar om det nya läget?

Visst, sa Härenstam och tillade apropå sin livslinje: ”Jag kom snabbt under vård, får nu effektiv behandling med god prognos. Genom skickliga läkare och stödet från min älskade Birgitta räknar jag med att linjen snart tar fart uppåt igen.”

Sagt och gjort. Den tidning som nu delas ut till SPF medlemmar innehåller Kurts välskrivna porträtt. Nu håller vi förstås tummarna för att Magnus Härenstam repar sig och snart är tillbaka på scenen.

Julpynt anno 2012

Då är det enklare att planera material som håller säsong efter säsong. Trenderna kommer och trenderna går men vi vet åtminstone att det kommer en jul. Idag har jag fått nosa på årets jultrender som ICA-koncernen presenterar dem.

Traditionella julprydnader säljer bäst. De går i rött och vitt med inslag av gröna och bruna detaljer. Baka är högtrendigt. ”Det är hög status att göra saker själv och ge bort”, förklarar ICAs pressansvariga.

Men det ska inte vara några enkla kakor utan gärna macarons och cupcakes. Nya vispar med inbyggda termometrar och matberedare med finurliga degkrokar gör detta möjligt. Vita siliconformar som liknar de gamla och bruna silkonformar till pralinerna kommer. Fina gammeldags flaskor är tänkta att fyllas med hemkokad saft att ge bort som klappar.

Men så finns det en annan trend – det glittriga i silver eller guld. Jultingeltangel att hänga i granen kan vara silvriga skridskor eller renar. Enbart runda kulor tycks på väg att rulla ut.

Och så kommer retro stort. En traditionell julstake av 60-tals modell har tagits upp i produktion igen – nu i 2000-talets teknik med ledlampor.
Så nu vet ni vad som väntar i julhandeln!

/Gunilla

PS.  På redaktionen brukar vi jubla när vi får bokförlagens kataloger. Häromdagen kom en försmak av vårens utgivning. Då skrek vi VÅR!

Sida 1 av 9123456789