Grekland, Italien, Spanien, Portugal, Irland och kanske snart Frankrike har stora ekonomiska problem. Frankrike kanske klarar sig om inte president Holland fullföljer samma slöserilöften som funkat så bra för att vinna val i Grekland förrut. Lyckligtvis har troligen löftena tjänat sin roll nu när han vunnit valet och EU kommer nog inte att tillåta honom att spendera så mycket pengar som han inte har.

På resa i Spanien insåg jag emellertid att det finns en enkel lösning som faktiskt använts både i Sverige och i England förrut. I sverige var det Gustav Eriksson Vasa som återbördade stöldgods från katolska kyrkan till staten under 1500-talet. För den som inte rest i Spanien och sett den obcena rikedom som den katolska kyrkan förfogar över inser nog inte hur dom under två årtusenden genom oärlighet, skrämsel, mord och förtryck utarmat de länder som dom verkar i och lagt under sig oerhörda rikedomar som ingen av staterna i regionen ens kommer i närheten av. Som en liten detalj kan man nämna att de ändå är så giriga att dom tar rejält inträde för dom som vill gå in i deras helgedomar. Lösningen på de ekonomiska problemen för samtliga länder i regionen vore naturligtvis att konfiskera samtliga kyrkans egendomer och betala tillbaka alla de skulder som staterna dragit på sig. Det är ju lite konstigt att resten av Europa skall stå för filorena när det finns sådana resurser inom länderna som från början är rent stöldgods.

Bortsett från den beska smak som kyrkobesöken gav var resan i Spanien mycket trevlig. Granada, Cordoba, Toledo och Saragoza hann vi med och höjdpunkterna var utan tvekan Alhambra i Granada och mosken i Cordoba. Att resa i Spanien under lågsäsong är en trevlig upplevelse, men lite underligt var det att det var så tomt på alla ställen utom Alhambra och söndagen i Cordoba. På motorvägen mellan Toledo och Saragoza såg vi bara ett dussin andra bilar och det är verkligen anmärkningsvärt. När man ändå talar om trafik så kunde vi konstatera att Spanjorerna körde oerhört laglydigt på motorvägarna och dessutom höll dom avstånd, vilket man inte är van vid från Frankrike.

Med erfarenheter från resor till solkusten under 80-talet i minnet förvånades jag över hur välordnat och rent det var i de städer vi besökte. Man förvåndes också över den febrila aktivitet som man såg i landet. Det var ingen ände på alla stora infrastrukturbyggen som man såg. Byggnader och framför allt motorvägar och broar byggdes överallt och de äldre vägarna uppgraderades.

På den lekamliga sidan njöt vi av vinet, skinkan, brödet och olivoljan, men var mindre förtjusta i de spanska specialiteterna av huvudrätter. Man skall nog hålla sig till tappas insåg vi. Genomgående var maten överkokt eller överstekt vilket gjorde anrättningarna både torra och trådiga. För att få bra mat hade vi gjort ordentlig research innan, men det hjälpte tyvärr inte. Den underligaste rätten fick vi på en mycket känd restaurang i Cordoba där specialiteten var ungget. Getkött är delikat och vi har ätit det många gånger förrut, men här var det inte något att rekommendera. Man serverade en gryta som bestod av ryggraden upphuggen i små delar, kota för kota. Man kunde peta fram lite kött bland benbitar och hinnor, men mycket att skriva hem om var det inte. Då var ändå detta restaurangens symbolrätt som dom hade på sin dyraste avsmakningsmeny. I Sverige talar man mycket om skinkan Pata Negra. Vi fick lära oss att det kallas all skinka som kommer från svarta grisar. De skära grisarna ger Serranoskinka. Vi åt en speciell Pata Negraskinka som kallades Bellota, men som man sa bara levererades till resturanger. Den finaste sorten kommer från grisar som bara ätit ekollon. Vi hittade den på hemvägen i en specialaffär för skinka vid gränsen. Dyr var den, men väldigt god och som en fantastisk förrätt behöver man bara några tunna skivor skinka, samt några bitar bröd som man doppar i den goda olivoljan som vi köpte med oss. Eventuellt kan man även lägga till ett par bitar av den spanska osten som är lite speciell men ganska god. Att den är god är lite förvånade för den smakar ungefär som den delen av en lagrad Svecia som är närmast skalken, dvs lite torrt och vaxigt. På något sätt passar den ändå in på tappasbordet.