Författararkiv - 2012/4

Björkarna har slagit ut och körsbärsträdet har börjat blomma.




Den ljusgröna, skira grönskan är för mig övergången från vår till försommar. 



Idag har de flesta pionerna fått flytta ut från fångenskapen. Plantorna har stått i ’grönsaksburen’ i några år nu och blivit riktigt stora. Kanske inte bästa tiden att flytta just pioner men jag vill inte vänta till hösten. 


Bortse från markduken, den skall så småningom trollas bort, men visst är de rosaröda pionskotten fina med stenarna som bakgrund.  Lite tätt planterade men jag vill ju ha dem alla :-)) 
Finns det hjärterum, om inte får jag ta till spaden även nästa år...




Tolv stora och två små armar




är betydligt fler än fyra och så mycket som då händer på bara en enda dag.


Vi har haft arbetslördag på landet idag. Sönerna med familjer har varit ute och hjälpt oss att flytta sten. Tänk vad snabbt det blir resultat när man är många.  


Nu återstår bara ’finliret’ på muren,


lägga markduk bakom, fylla på med jord och toppa med grus. 


Allt för att slippa hålla på med olika former av gräsklippning.



Guldkant på en vanlig måndag




blev det idag.
Vi tog en tur till Råda Säteri för att äta lunch, både miljön och maten hade det där extra som gör att man minns tillfället och gärna återkommer.





På Råda Säteri finns också Gerbianska Trädgården,

 

en plantskola med mycket roligt för oss som är trädgårdsintresserade. 


Under de senaste åren har jag mer och mer blivit förtjust i nunneört. Den är skir, vacker och målar marken så fint när den kommer tidigt på våren för att sedan bara försvinna och knappt lämna spår efter sig. 



När vi gick runt på plantskolan idag såg jag flera som jag gärna ville ha med mig hem men ingen trädgårdsmästare att göra affär med.


Tur att Gerben dök upp till slut :-)


Vårstädning och detta med växtnamn…



YR, den norska vädersidan, har lovat plusgrader framöver så  alla ’obehöriga’ har fått flytta ut ur växthuset, ut till småkyla och regn. Just nu står det massor med krukor längs husväggarna. Inbillar mig att växterna är lite mer skyddade där än på uteplatsen eller altanen.


Pelargonerna, de behöriga, har fått ny jord och en del av dem har till och med fått nya namnlappar. 
Att veta vad de heter är väldigt viktigt :-)


’ - Jesses, så vacker den där violetta blomman är, säger en dylik lekman, varpå trädgårdsodlaren en smula stött säger:  -Det är en petrocallis pyrenaica. Ty han har en svaghet för namn. En blomma utan namn är, för att tala med Platon, en blomma utan metafysisk idé; den har, kort sagt, icke denna riktiga, fullgiltiga realitet. En namnlös blomma är ett ogräs. En blomma med latinskt namn är liksom upphöjd till en viss fackvärdighet. Växer det upp en brännässla på en av era rabatter, så förser ni den bara med namnsticka: Urtisa dioica, och börjar strax respektera den, jag ni till och med luckrar upp jorden kring den och göder med chilesalpeter.’  Ur  Ett år med min trädgård av Karel Capek. Min bok är tryckt 1955.



I kväll skall jag för första gången sitta en stund i växthuset, i den vita stolen, tända ljus och bara njuta.
Trevlig helg!

PS! De 'obehöriga' har nu ikväll fått flytta till förrådet. YR har ändrat sin prognos :-( men jag har suttit en stund i växthuset och läst och njutit av regnets smatter mot glaset.




Blogger’s Sunday Walk – Vårpromenaden gick till …



ja, gissa vart? :-)))



Jo till blåsipporna på Sundsby Säteri. Där växer de i massor på de gamla skaldjursbankarna.






Kallt, snålblåst och tidvis ganska mulet. Trots det stod blåsipporna fullt utslagna medan vitsipporna tog det mer försiktigt.



Därute är allt vackert, från byggnader till vandringsleder.







Goddag och farvel står det på stenen. En trevlig hälsning både när man kommer och när man går.


Länkar till ytterligare information om  Sundsby och Margareta Huitfeldt. 




Kul att du påminde mig.




Skenet bedrar…





Inte kan man ana när man ser de vackra blommorna, att julrosen tillsammans med stormhatt och vintergäck förr i tiden användes för att förgifta pilspetsarna när man skulle på vargjakt. 






Om julroshybriderna ( Helleborus x hybridus) är lika giftiga som Helleborus niger vet jag inte men själva namnet helleborus betyder örten som dödar när den ätes.



Karin Berglund berättar i sin bok Längtans blommor att man förr hängde upp en julros i dörröppningen in till ladugården för att skydda mot det onda. 



Att bara sätta spaden i jorden och gräva upp plantan gick inte. Först måste man med ett svärd rita en cirkel runt själva julrosen, sedan vände man sig mot öster och bad Apollon eller Aesculapius, läkekonstens och medicinens gudar, om lov att gräva upp den.



Jag är väldigt förtjust i Karin Berglunds sätt att i sina böcker blanda kulturhistoria med växtfakta. Hon skriver de allra roligaste trädgårdsböckerna, tycker jag.



Åter till julrosen…



’Å ena sidan är den en helig blomma som med sin kraft åstadkommer under, å andra sidan är den giftig.’



Men vare sig det ena eller andra – nog har den fina blommor :-))



Fortsatt trevlig helg!




Blåsippstiden är snart över för den här gången…




Besökte en trädgård idag där det finns massor utav blåsippor och många utav sipporna blommade fortfarande även om de flesta blommat över. Vilken syn det måste vara när alla står i full blom. Hoppas att jag nästa år får möjlighet till ett besök när det blommar som mest.




Det där habegäret … Vill ha, vill ha….





Helleborus 'Mrs Betty Ranicar' har i år bara en enda blomma men nog är den en riktig gräddbakelse. 





Tulipa neustruevae vars knoppar jag tycker mer om än de utslagna blommorna, är som allra finast just nu.




Äntligen,




har jag fått den där bakgrunden jag drömt om i flera år.
Nu har vi en vägg, en inramning åt väster, som inte behöver jobbas med särskilt mycket i framtiden. Ingen klippning och ingen ansning. 'Dött' trä håller sig förhoppningsvis på sin plats :-) 






Visst har det tagit tid – i tre veckor har min händige make hållit på och fortfarande är det många skruvar som skall på plats men planket är ca 25 m långt. Ribborna som är ca 22 x 30 mm har min man själv sågat till från en tryckimpregnerad bräda som  är 22 mm tjock och 95 mm bred. Höjden är ca 160 cm.


 

Såhär såg det ut för drygt en vecka sedan när Charlotte Gad var här. Det är hon som tagit fotot.

’En trädgård måste vara omsluten’

”En plantering, hur vacker den än må vara, är ingen trädgård. En trädgård måste vara inramad, omsluten, annars är den bara ett stycke odlad mark.” ’Orden är Ellen Biddle Shipmans, den amerikanska landskapsarkitekt som var USA:s svar på Gertrude Jekyll och som skapade över 650 trädgårdar under åren 1914-1946.’
’Hur ska en öppen tomt, som gränsar till en annan tomt, kunna skapa sin egen atmosfär? Ögat tar ovillkorligen in grannens öppna gräsmattelandskap eller begonior i plasturnor och kompositionen i de egna, omsorgsfullt färgstämda rabatterna må vara aldrig så genomtänkt – i denna helhet faller den platt.’
Citaten kommer från boken Trädgårdens rum av Christel Kvant och Heidi Palmgren, en bok jag läst många, många gånger och varmt kan rekommendera.



  • Följ Veteranen på Facebook

  • Bloggas just nu


    • … Är man hemma en vacker och solig sommardag så får man skylla sig själv. Det plingar på dörre... av .
    • ögonen säger mycket !
      Ögat är själens spegel ! och att pojkar med blåa ögon är mera blyga än andra, och att ögonen säger v... av .
    • Sevärt – och inte
      Jag har haft besök av göteborgsväninnan, som är fasligt pigg på att göra saker. Till skillnad från m... av .

  • Diskuteras just nu

    • Stora bilder
      Verkar svårt att få den storlek på bloggbilderna som man önskar. Lyckades igår av en slump att först... av .
    • Vad gör man?
      I oktober förra året bestämde min läkare (överdito på Karolinska, landstingsdrivet) att jag skulle ö... av .
    • Resesällskap önskas!
      Någon/några som vill åka söderut i mitten av oktober? Vill fira min 70-årsdag men inte ensam! Min sa... av .