Författararkiv

Sen i starten

men nu är den fin, fuchsian ’Harry Grey’.





Jag tycker mycket om krukodling men har på senare tid blivit latare och uppskattar mer och mer växter som klarar av att stå kvar i sina krukor året om som t. ex hostor, rosor, buskar och små träd. 





Fuchsior är både lättodlade och lättskötta, särskilt om man har en mörk och kall men frostfri plats att vinterförvara dem på. Från november till mars-april kan de stå där i mörkret och behöver bara vatten ett par tre gånger.

Snart är augusti månad slut och så även den fantastiskt fina sommaren. Tusan att tiden skall gå så fort.

Trevlig Helg!



Åååå, var hittade du den?

Just den frågan är vanlig på våra trädgårdsresor.



I våras när jag var med på en trädgårdsresa till Värmland besökte vi en växtmarknad utanför Karlstad och där ville många ha ett sjömanshjärta. De plantorna tog fort slut.





I lördags när jag återigen var på resa med Trädgårdsamatörerna var det en Brunnera ’Sea Heart’ som hade strykande åtgång. 




Nu står en hemma hos mig fast jag egentligen inte har plats för den.
Vissa växter är bara riktiga villhaväxter, eller hur?

Regnet vi saknade för några veckor sedan är jag redan trött på. Hoppas sommaren hittar tillbaka innan den är slut.

Färglösa och för stora.

Igår var första dagen på snart sex veckor som jag ägnade åt trädgårdspyssel, inte bara klippte gräset och vattnade, och det var riktigt roligt. 







När solen sken skimrade höstanemonen




 och de vita liljorna doftade ikapp med floxen.

Sex dagliljor och en stor hosta ligger uppgrävda. Flera av pionerna har i sommar fört en tynande tillvaro på grund av att dagliljorna blivit stora och skuggat för mycket men jag har också ledsnat på dagliljor vars blommor inte har någon riktig ’färg ’ så det är framför allt sådana som jag tagit bort.





En färgstark favorit som får stå kvar är ’Ed Murray’. 





En högvuxen diploid med stadiga stjälkar och relativt många blomknoppar som introducerades 1971. Hybridisör är Grovatt.






Fortfarande finns det växter i trädgården som lever farligt, men vilka vet jag inte riktigt ännu……. 








Bönskörd och omsorg om jorden.

Nog borde jag för länge, länge, sedan lärt mig att man på en begränsad yta inte kan få plats med allt, men inte har jag gjort det inte. Fortfarande tror jag att allt jag vill så och sätta bara får plats;-)) 







































Fast vi nu skördat både den tidiga potatisen 



och all lök är trädgårdslandet som en djungel i miniatyr. 



Bönor har vi redan fått massor av. I år odlar vi 'Maxibel', som är en lyxig haircotvertböna med långa slanka baljor. 'Mont d’Or', en gammal fransk vaxböna, 'Necklargold', störvaxböna som får långa gula baljor. 'Prizewinner', en rosenböna som får stora trådfria baljor och 'Blauhilde', en vackert violett störböna.







































Den rika bönskörden har fått mig till att leta fram boken om Mjölksyrejäsning av grönsaker från 1976 av Annelies Schöneck 







































och den lilla krukan med vattenlås. 

Syrat bönor har jag aldrig gjort tidigare så detta kommer att bli både roligt och spännande.´

Nog borde vi fundera mera på vad det är vi stoppar i oss. Här kommer några av Kjell Armans ord ur boken om mjölksyrejäsning.

’Produktion av livsmedel skiljer sig från all annan produktion. För att få hög kvalitet på slutprodukten måste både utgångsmaterialet och hela verksamheten vara av högsta klass. Kvalitet i livsmedel är inte något som man i slutskedet kan sortera fram, den måste odlas fram. Den måste börja med en omsorg om jorden som ger den en hög kvalitet och mellan jorden och den färdiga produkten ligger ett stadium som man kan kalla den växande grödan.

Årets godaste potatis var 'Orla', en ny bekantskap för oss. 

Fortsatt trevlig helg!




Egenodlat – närodlat, ekologiskt och roligt.

Vitbeta, gulbeta och rödbeta gratinerade med getost, honung och rosmarin.  Sockerärterna har bara varit nere och vänt i kokande lättsaltat vatten, sedan kyldes de av och fick torka innan de hamnade som extra färgklick på betorna.



De små gröna knopparna är solrosor som kokat i 5 min och sedan fått citronsmör över sig. Smakar lite som kronärtskocka men har en beska i smaken som inte de har. Gästerna och jag tyckte solrosknopparna var goda men det tyckte inte maken. Kan den beska smaken bero på den torra och regnfattiga sommaren?  Många av grönsakerna har vattnats men inte solrosorna. Skall göra ett nytt försök när det kommit ordentligt med regn.


Sockerärtorna som redan gett bra skörd bara växer och växer.



Salladsplantor som finns kvar har börjat blomma men jag har sått nya. Några har orkat titta upp men jag hoppas fler skall komma nu när de fått vatten i några dagar.







































En eldig böna  – rosenbönan.
























Svartrötterna, i alla fall en del, är tjocka som tummen. Det är många, många år sedan jag odlade svartrötter så det skall bli väldigt roligt när det är dags för skörd.

Älskar mitt grönsaksland. Att bara gå där och lyfta på squashbladen för att se om det finns något under, plocka buketter med luktärter, stoppa en sockerärt i munnen eller dra lite ogräs är ren njutning.
Fortsatt skön sommar!

Vattnar och vattnar.

Är just nu väldigt glad över att vi har kommunalt vatten för floxen hänger efter bara ett par dagar utan bevattning och det gör grenastern och rosenflockeln också. Ja egentligen slokar det mesta i trädgården.









































När man vattnar eller om det kommer regn efter riktigt varma dagar uppstår en speciell doft. Den doften önskar jag att jag kunde sätta ord på. Den har funnits med från min barndoms somrar hemma hos mormor och morfar och ända tills nu. Så fort jag öppnar vattenslangen en solig dag sticker den mig i näsan.
Strax efter jag skrivit detta kom det efterlängtade regnet. En riktigt ordentlig skur så jag hoppas slokande rödbetor och sallad i grönsakslandet kvicknat till och återfått sin 'spänst' och jag hoppas också att den varma, sköna sommaren kommer tillbaka. 


Snålheten bedrar visheten

kan jag säga idag men i höstas när jag samlade in fröerna trodde jag att frön från mörkröda solrosor skulle ge plantor med mörkröda blommor och fröer från små ljusgula solrosor skulle ge plantor med ljust gula blommor, men icke. Alla solrosplantorna jag fick från de egeninsamlade fröerna har fått gula blommor. Några av dem har lite, lite mörkare strimmor på kronbladen men den övervägande färgen är gul.




























De är visserligen helt underbara i buketter tillsammans med ringblommor i olika färger men nästa år skall jag slå på stort och köpa fröer till ’Chocolat’, ’Evening Sun’ och ’Italien White’. Det får vara måtta på snålheten.

Trevlig helg!


  • Följ Veteranen på Facebook

  • Bloggas just nu

  • Diskuteras just nu

    • Är alla lika mycket värda?
      Det talas ibland om människors lika värde men människor har väl aldrig haft lika värde, det är ju en... av boalmen.
    • Människors olika värde/ människors lika värde
      Vart är Sverige på väg? I efterdyningarna av medias bevakning av omvärldens turbulens, med islamisti... av silverladyn.
    • Tiggarstav!
      Häromdagen höll Reinfeldt ett mycket bra tal, väldigt verbalt med retorik utöver det vanliga. Samtid... av vetgirig.