Författararkiv

Frestelser i olika färger.

För sex månader sedan blommade auriklerna som allra intensivast. Om de på latin heter Primula auricula, Primula x pubescence eller Primula x hortensis vet jag inte men fina är de.



















Namnsorterna jag köpt under åren har, förutom en felnamnad från J. Peters, alla dött.




Den från Alpine Peters är dubbel, riktigt fin och sist ut att blomma så det gör inget att den är namnlös och jag är glad över att den fortfarande lever.





























Bland de andra är det de egna frösådderna som troget blommar varje år.































Den gula dubbla och några av de enkelblommande är från fröer jag köpt från Ashwood Nurseries men de andra, vilka det nu är, kommer från STAs frölista.





















Jag tycker om att ha auriklerna i krukor, även om det ibland är lite si och så med blomningen, i 'teatern' maken gjort, så att när jag går förbi lätt kan se dem i ögonen och ana den svaga doften. 









































Från april till månadsskiftet juni-juli står de där i hyllan men när den tidiga potatisen är upptagen hamnar de i grönsakslandet och där får de tillbringa hösten och vintern. Milda höstar, som i år, bjuder många av plantorna på en andra blomning och med den kommer även lusten att gräva upp och kruka in. Då gäller det att stålsätta sig och komma ihåg varför de är nergrävda.





























Många aurikelteatrar är fantastiska skapelser med både färgstark snickarglädje och vacker inredning. Personligen tycker jag att det förtar blomningen, men det är ju den egna smaken och fantasin som gäller när vi pyntar och dekorerar vår trädgårdar.

























I juli när auriklerna fått flytta ut är det de små hostornas tur att flytta in och visa upp sig. Fina de också men på ett mer lågmält sätt. Alla måste ju inte till varje pris synas, man kan vara fin ändå.

Fler bidrag till Blooming Friday hittar du här. Temat denna vecka är för sex månader sedan.

Trevlig helg!


Fredag igen

och denna vecka har Hélena valt 'Sommarens vackraste' som tema i Blooming Friday


















Som nummer ett, den allra vackraste av sommarens blommor, väljer jag blomsterkörvel, Orlaya grandiflora. Den är tyvärr 'bara' ettårig här hos oss, men helt underbar ändå. Första gången jag stötte på växten var på Chelsea Flower Show 2011 och redan då förälskade jag mig i de stora spetslika blomflockarna. Kan redan nu se den sticka upp på många ställen i den stora rabatten nästa sommar, utspridd, lite här och där. Detta foto tog jag hemma hos Sophie i juli. Hoppas nu hon kommer ihåg att spara fröer till mig. 


De vita liljorna tillsammans med floxen får bli nummer två. Några av liljorna är Lilium'Olivia' medan de andra skall vara Lilium candidum ellerLilium 'Casa Blanca'. De två sistnämnda köpte jag på Älvsjömässan 2013 men jag tror inte att namnen stämmer.

Egentligen spelar det inte så stor roll, huvudsaken är att blommorna är vita och att både liljor och flox blommar samtidigt och fyller trädgården med väldoft. Det är framförallt dofterna och de ljumma kvällarna jag minns från sommaren som gått. Dagarna, de soliga och varma, bara försvann.

Denna regnfattiga och torra sommar har pelargonierna blommat som aldrig förr och fortfarande står några kvar på trappan och blommar för fullt fast det är i slutet av oktober månad. Favoriten är, tror jag just nu i alla fall,'Paton´s Unique'.Bladen har en härlig men lite egen doft och blommorna är vackert hallonröda.








Wrams Gunnarstorpsrosen som jag fått som stickling från Monica och Göran har aldrig blommat så här fint förut. Tidigare år har rådjuren ätit av knopparna 



och sist men inte minst måste jag lyfta fram all färgstark och välsmakande sallad.

Fler bidrag hittar du här.

Trevlig helg!


1
Klicka & dela:
0
1

Minimalism


Idag har vi börjat gräva bort både dagliljor och hostor för att ge plats åt azaleor, några pioner och tåliga marktäckare. 























Växter som klarar sig i många år med minimal skötsel, hoppas jag just nu i alla fall ....


Vårfrestelser

är denna veckas tema i Blooming Friday. Fler bidrag hittar du här.

När alens grenar, knoppar och kottar lyser i lila, då är våren på gång, tycker jag.











Kanske har de tidigaste snödropparna hunnit skjuta upp sina gröna spjut men det är inte säkert för alen är tidigt ute och det är så gott som omöjligt att låta bli att plocka med sig lite av dess lilaskimrande kvistar när man ändå är ute och går. I en vas utan vatten håller de både färg och form väldigt länge. 













Lika omöjligt är det att i januari låta bli att leta snödroppstecken när man tar sin dagliga runda i trädgården. Det jublas i hjärtat och vårskriket är nära när jag ser att någon eller några ’borrat’ sig upp genom snön och står där i en egen grop och lyser med sina gröna blad mot allt det vita. Här på fotot har snön försvunnit för länge sedan och både snödroppar och julrosor står i full blom. 

Visst är jag glad, väldigt glad, i snödroppar, varför vet jag inte men den ena inte är den andra lik. Det finns de som blommar tidigt och andra som väntar länge innan de ens visar att de finns där i jorden.



















Några har stora, riktigt stora droppar, andra är dubbla, har gröna fläckar på kalkbladen eller








































hänger och dinglar extra vackert.  
Frestelserna när det gäller växter är alltid många men för mig är det som ni nog vet vid det här laget de vårblommande perennerna som frestar mest.













När snödropparna gjort sitt har julrosorna slagit ut och nunneört,





blåsippor

o

och luktvioler målar marken i rosa, vitt och blått.

En liten brasklapp - hösten är fin den också, men våren doftar mycket mer.


Trevlig helg!


Med ren vilja och ett par alvedon

fick vi gjort några av de vandringar vi tänkt oss trots att vi var förkylda. Solen sken, löven glittrade som guld och marken lyste röd.







































Septembers brinnande glas –
då allt tycks på väg
att bli sig självt igen,
i renaste samklang med annat.








Det finns en brygga
också i paradoxens inre,
en jämvikt mellan världars
alla skal och djup –

all död, all natt, plötsligt
här; i det flödande barnaljuset.

I universums hånfulla glipa
finns varken glipa eller hån,
bara en klarhet som står sval i luften:
Så lätt att låta sig bli genomlyst.










Septembers blödande blå –
då varje tal kan delas
och varje splittring
helas, i transparens, i vila.


























Det finns balans i skräcken även
för ändlöshetens tomma rymd,
även där en fråga
mild som sädens doft –

argument, tanke eller
stoft, början och slut –
det höga och låga vill ut
ur tiden och själv ge svar:

En människa är sitt eget barn, sin egen far!
Se, vid brunnen står ängsklockan ännu kvar!

Höstens ljus av Jacques Werup




  • Följ Veteranen på Facebook

  • Bloggas just nu

  • Diskuteras just nu

    • Allt har sin tid…
      Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för dö... av Sherry.
    • Intressant för vem?
      Vem har intresse av att ta del av beskrivna interna intriger, maktspel och knivhugg? Bokförfattaren ... av Gerd.
    • Ideellt arbete
      Någon har sagt: Utan allt ideellt arbete hade Sverige stannat. Själv bedriver jag läxhjälp på högsta... av Livslust.