Författararkiv - 2011/10

God morgon

Prova något  nytt

Tänk dig att du åt kalops till middag varje dag i ett helt år. Efter bara några veckor skulle du antagligen vara så trött på köttgryta att tuggorna växte i munnen och du ville aldrig se kalops igen.

Frukosten däremot, är för många ett mål där man utan vidare kan äta prick på tuggan samma sak, dag ut och dag in. Själv vill jag helst ha en stor kopp svart te och gröt eller två knäckemackor.

Här vill vi inspirera till frukostvariation för att få en mer intressant start på dagen. Prova en ny grötsort, värm lite färsk frukt till yoghurten eller laga en enkel och god omelett. Låt dagens viktigaste mål också bli ett av dagens godaste.

MALIN OTTOSSON
är Veteranens matskribent.

6 nya frukostfavoriter!

1
Klicka & dela:
0
1

Våga starta eget

Det är få nackdelar med att dra igång ett företag som pensionär. Det må vara att man inte orkar hålla riktigt samma tempo som tidigare, men ofta kan man själv bestämma hur mycket energi man vill lägga ned. Fördelarna är däremot många. Förutom det ekonomiska tillskottet får du möjlighet att hålla igång ett större socialt nätverk, du känner dig behövd och håller dig rentav ung en längre tid.
Idag drivs så många som 15 procent av Sveriges företag av pensionärer. Mellan januari och oktober 2010 registrerades 3,5 procent av alla nya enskilda firmor av personer som var 65 år eller äldre. Det är också inom denna grupp som nyföretagandet ökar mest, enligt statistik från Bolagsverket, sammanställd av Visma.

Ta fram en affärsplan
Hur går man då till väga? Det man bör lägga mest omsorg på vid starten, är att ta fram en god affärsplan. Att ha en idé. Vad är du bra på? Vad vill du sälja? Har du 45 års arbetslivserfarenhet, som nyutexaminerade bara kan drömma om? Besitter du speciell expertis inom något område, kanske en tidigare hobby, som nu kan omvandlas till en affärsidé? Eller har du kommit på en lösning på något som tidigare har fungerat dåligt?
När du formulerar din idé kan det vara läge att ta hjälp av någon av de instanser som gärna guidar dig genom nystarten. Webbplatsen www.verksamt.se, ett samarbete mellan Skatte-, Bolags- och Tillväxtverket är en bra startpunkt.

Nästa viktiga steg handlar om marknadsföring. Utan tillräckligt med kunder går de flesta företag trögt. Fundera över om du helst vill sitta hemma vid köksbordet och ha mejl- och telefonkontakt med dina kunder, om du vill du vara ute bland folk och sälja din produkt, om du ska föra in annonser i tidningen eller skicka ut reklamfoldrar till potentiella kunder. Hur mycket pengar vill och kan du lägga på marknadsföringen?
Beroende på vilken typ av företag du startar, är finansieringen nästa stora kapitel att ta hänsyn till. Säljer du ren kunskap, eller om du utför exempelvis trädgårdsarbete eller konsultverksamhet, kanske du inte behöver något större startkapital.

Banklån eller riskkapital?
Har du däremot omkostnader för materialinköp eller ska köpa loss en butik eller annan verksamhet, kan du vilja ansöka om lån. Parallellt med de vanliga bankerna, kan det vara läge att kontakta en mer risktagande intressent som går in och stöttar nyföretagaridéer med såväl rådgivning som finansiering. Här finns Almi Företagspartner, vars vd heter Sara Wallin.
– Vi har ett nära samarbete med de vanliga bankerna. De har lägre ränta, medan vi kompletterar och kan ta en lite högre risk, eller kanske snarare kan minska den personliga risken för kunden. Är det en innovativ idé, har vi särskilda innovationsrådgivare, som kan se om idén är kommersiellt gångbar och om det är läge att skydda idén. För det kan man få ett bidrag på upp till 30 000 kronor.

Att det skulle vara svårare att få lån som pensionär vill Sara Wallin inte tro. Visst är återbetalningsförmågan viktig, men även om man som pensionär kanske inte räknar med att vara verksam i lika många år som en 30-åring, kan man ha hunnit jobba ihop en bättre personlig säkerhet.
– På så sätt är det kanske till och med lättare att få lån, säger Sara Wallin. Jag tycker att det är fantastiskt kul att så många pensionärer startar eget. Många har samlat erfarenhet hela livet, eller haft en dröm som de nu har chans att förverkliga.
– Nu har man sin pension och har inte lika mycket att förlora. Jag tycker rentav att det borde vara fler som startar eget som pensionär. Det är framtidens melodi!

Kristin Helgeson Svenske

3
Klicka & dela:
0
2

Ny karriär gav livslusten tillbaka

Det var en lyckans dag för tre år sedan när den då 66-årige avtalspensionären David Lindgren råkade se annonsen i lokalbladet. Där stod: “Hyr en pensionär”.
Eftersom David friställdes redan vid 58 års ålder hade han alltmer upplevt att det var slöseri med tid att bara gå hemma. Rent av en smula deppigt. Och radhuset i Haninge strax söder om Stockholm hade han redan renoverat från golv till tak, händig som han alltid varit.

I dag, 66 år och ännu fullt vital, ingår han i ett gäng på nära hundra pigga seniorer i organisationen Hyr en pensionär.  David väljer själv de jobb han vill ta och han fixar allt från hylluppsättning och snickerier till tunga möbelflytt. Den förre järnvägsarbetarens muskler fungerar fortfarande, det ser man på överarmarna.
På frågan om värdet av att återigen jobba svarar han tveklöst:
– Att fylla på pensionen med ett par tusenlappar i månaden är inte fel. Men att få göra nytta och möta människors uppskattning är ändå det allra bästa.
Hustru Christina uttrycker sig ännu tydligare:
–Faktum är att han fått livslusten tillbaka! utbrister hon med en röst fylld av glädje.

Änglavakt
Ett krossat finger och en nagel som aldrig växer ut ordentligt är David Lindgrens enda synbara minne från 42 farofyllda år som tågväxlare. Uppvuxen nära Bastuträsk i Västerbotten var det skogsarbete som gällde redan efter 7-årig folkskola.
Slitet i skogen betygsätter David som tungt och dåligt betalt.
Alltså sökte han sig söderut och fick ett påhugg på SJ:s bagageförråd i Västerås. Ett knog som snart byttes mot banvallens konkreta uppgifter att växla lok och vagnar. Senare delen av tiden vid järnvägsknuten Tomteboda i Stockholm.
– Som växlare lever man farligt. Flera arbetskamrater fick faktiskt sätta livet till. För att orka förträngde man alla tankar på riskerna. Fast jag hade nog litet änglavakt…

I takt med att långtradarna konkurrerade ut järnvägen hamnade David Lindgren bland de trotjänare som fick sluta med motiveringen “arbetsbrist”.
Lågmält och norrländskt korthugget beskriver han hur de första pensionärs-åren förflöt med hemmafix. Allt från ombyggt kök och nya golv till tapetsering, träpanel i taken samt helkaklade våtutrymmen. Ett nytt fönster på radhusgaveln blev det också.
När allt var klart började tiden gå litet väl långsamt. Har man gjort nytta i hela sitt liv kan, med Davids egna ord, slöseri med tid utvecklas till ett allvarligt problem. Alltså välsignar han verkligen den där annonsen han råkade se för tre år sedan.

Gillar att flytta möbler
David beskriver sig själv som “allfixare”. Fyra kompletta Ikea-kök har han monterat så här långt. Snöskottning var förstås högaktuellt i vintras. Byta toastolar och montera hylluppsättningar är vardagsmat. Udda sysslor som att åka hem till en åldring och flytta teven från ett rum till ett annat kan också inträffa. Men favoriten är faktiskt att flytta hela bohag.
– Det håller musklerna i trim, säger David och ler en smula blygt men även stolt.

På frågan om det mest speciella uppdraget svarar han att det var nog kvinnan som hade haft tre polacker hemma för att kakla badrummet. Fönstren i huset immade igen och hon var förtvivlad.
– Polackerna hade kaklat igen ventilationen. Efter att jag gjort hål och satt upp nya ventiler blev det återigen drag i huset. Och kvinnan var överlycklig!

Tacksamma kunder
Ännu efter tre år som arbetande pensionär kan David Lindgren bli upprymd av all den tacksamhet som han möter hos nöjda kunder.
– Att de så snabbt får hjälp är något som uppskattas. Förutom att professionella hantverkare är mycket dyrare har de ofta längre väntetid och tar inte gärna jobb som kan utföras på någon eller några timmar, så som vi gör.
Den efterföljande fakturan är därmed också en källa till glädje för de som anlitar en duktig pensionär. Så länge kroppen tillåter kommer David Lindgren att fortsätta ta uppdrag, det är han bestämd över.
Hustru Christina gläder sig; hon fick ju uppleva hur maken fick tillbaka livslusten när han återigen kände sig behövd och nyttig.

Text: Leif Domnerus
Foto: Örjan Björkdahl

 

1
Klicka & dela:
0
1

SPF-förening vill rädda demensboende

Det är föreningen SPF Gnistan i Vännäs i Västerbotten som har samlat ihop namnunderskrifter i protest mot den hotande nedläggningen av äldreboendet Orion i Vännäsby.

- Vi är jätterädda för en nedläggning av Orion, och ville göra något för att förhindra detta, säger Lage Lindström, vice ordförande i Gnistan till Västerbottenskuriren. Tillsammans med ordförande Barbro Lindgren tog han initiativ till en namninsamling

På äldreboendet bor idag åtta dementa personer. Boendet är kommunalt, men drivs på ett friare sätt än traditionella verksamheter, genom så kallad intraprenad. Genom att låta verksamheten och de anställda får del i eventuella överskott ville man premiera nytänkande och utveckling. Och intraprenaden har fungerat bra, enligt Västerbottenskuriren.

- Orion är ju något nytt för Vännäs, och har fungerat mycket bra. Dessutom är personalen angelägna om att få fortsätta, säger Lage Lindström.

Inger Granström, anhörig till en av de boende, har tidigare uttalat sig i tidningen:
- Det här har ju hela tiden varit kommunens flaggskepp. Hit har folk från andra kommuner kommit för att studera intraprenaden.

Det slutliga beslutet om Orions framtid tas under onsdagen 5 oktober.

Frida Andersson Johansson
frida.johansson@veteranen.se

Publicerad | | i Nyheter |

75 öre till biobiljetten, 25 till tablettasken

Vi skriver mitten på 50-talet. Jag bodde på Rådmansgatan i Stockholm och de två biografer som låg närmast var Terrassen och Eriksberg. Idag heter Terrassen sedan länge Korskyrkan, men entrén är sig lik. Många gamla biografer går fortfarande att urskilja, medan andra har fått fasaden ombyggd så många gånger att de inte går att känna igen.

Jag tittar efter Eriksberg, men blir osäker. Den kan ha legat där Fieldwork numera ligger eller Marbodal kök. På Eriksberg gjorde filmen Överrocken från 1952, Gogols roman i italiensk tappning, outplånligt intryck. Jag var helt krossad av den fattige bokhållarens olycka.

Jag hade ett biorevir med alldeles speciell sträckning. Jag kunde gå längs Birger Jarlsgatan mot Stureplan så långt som till Spegeln, dit jag gick med min mormor för att se journalfilmer och tillbaka och kolla in programmen på biografer som Anglais, Aveny, Sture, Rita, Olympia och fortsätta vidare till Odengatan. Men aldrig att jag gick upp Kungsgatan vad det nu kunde bero på.

Men det riktiga bioeldoradot låg längs Odengatan. Det var dit jag gick själv varje söndag på matiné. Utan problem kunde man hinna med två filmer på en eftermiddag, en klockan ett och en klocka tre. En krona räckte: 75 öre till biljett, 25 öre till tablettasken, som var betydligt större än nu.

Enligt Kurt Berglunds utmärkta uppslagsverk Stockholms alla biografer från 90-tal till 90-tal låg det tio biografer längs Odengatan om man följde den ända fram till S:t Eriksplan. Dessutom låg det fler biografer vid sidan av. Jag stannade vid korsningen till Sveavägen, där det låg en biograf i varje hörn; Lyran, numera Lyran konferens Polstjärnan, Svea, numera Metropol auktioner och Rialto, numera teater Pero,s.

Men först på min väg låg dubbelbiograferna Orion och Rex vid Odengatan 24 och 26. Jag tror att jag gillade dem bäst för att man kunde gå direkt från den ena till den andra. Enda spåret är en uppklistrad lapp där det står Rex på dörren till ett garage. Jag minns det också som att de två visade de bästa äventyrsfilmerna med mycket fäktning – det gillade jag – och med en obligatorisk slutkyss då alla barn i publiken jublade.

Jeanette Gentele

Publicerad | | i Kultur |

Vi har aldrig haft det så bra som idag

Visst har staten/regeringen sin del i ”orättvisorna”, som bland annat tillät uppbyggandet av en statsskuld under 70- och 80-talen, då vi hade det som allra bäst i Sverige (vi kommer nog aldrig att få den tillväxten igen). En skuld som idag pendlar kring 1000 miljarder.
Hur många miljarder har vi inte betalat i ränta på den skulden genom åren?
Den summan hade räckt till att utjämna många ”orättvisor” i dagens samhälle.

Vart har de pengarna tagit vägen ? Jo, de har konsumerats av de grupper som nu klagar på orättvisa, nämligen 30-, 40- och till viss del 50-talisterna. Borde vi inte betala igen den skulden, som annars lastas över på våra barn, innan vi begär ökningar av vilket slag det än ”vara månde”?

Vi måste selektera de verkliga behoven inom grupperna ovan och låta dessa få det bättre, medan det större kollektivet får stå tillbaka. Då blir det också pengar över att betala av på statsskulden.

Om vi ser till pensionärerna, så blir detta en satsning på de (främst kvinnor) som stannade hemma och fostrade sina barn till duktiga medborgare eller som ofta inte arbetade mer än halvtid av samma skäl. De behöver ytterligare tillskott till sin pension för att få ett drägligt liv. De före detta heltidsarbetande ”ATP-pensionärerna”  har det mycket bra och klarar sig gott. Inga kommande grupper kommer att få så hög del av sin inkomst i pension. Dagens ungdomar rekommenderas att redan i 30-årsåldern börja spara till sin pension, som de annars inte kommer att kunna leva på.

Just nu har staten en mycket god ekonomi och bemödar sig om att hålla den med ”strama tyglar” för att kunna möte de sämre tider, som vi alla vet kommer, förr eller senare. Kan vi inte möta en sådan tid kommer alla att få det mycket sämre.
Ofinansierade reformer kan/får inte tillåtas, varför det gäller att prioritera hårt inom bland annat de grupper som nämnts. Pengarna räcker inte till allt! Det finns ett visst utrymme till förbättringar och detta måste fördelas solidariskt till de behövande inom hela samhället, och inte bara till den kategori jag själv tillhör.

Vi har väl aldrig tidigare haft så många nöjda, glada och friska pensionärer som idag? Inte beror det på att vi är missgynnade (utom ett fåtal), nej tvärtom, vi har det bra och trivs med tillvaron.
Skulle det vara så att vi betalar några procent mer i skatt än de som jobbar så klarar vi säkert det också, vi får väl minska antalet semesterresor till Thailand eller Kanarieöarna eller korta av golfsemestern med någon/några dagar?

Dessutom ”värmer det” när vi ser att dessa procent används till att bland annat få ut den stora mängden  arbetslösa ungdomar i arbetslivet, ungdomar som aldrig fått någon riktig ”chans”, till skillnad mot oss pensionärer som i vår ”start” oftast bara hade att vraka och välja i ett hastigt växande industrisamhälle.

Solidaritet gäller inte bara att jag skall ha det lika bra som de som har det bättre, det gäller också att de som har det sämre än jag, skall få det lika bra. Dessutom är det lättare att påverka den senare delen.

Björn Moberg

1
Klicka & dela:
0
1

“Seniorföretagen ger för låg lön”

Genom bemanningsföretagen för seniorer erbjuds man praktiska arbeten som rensa avlopp, laga toaletter, kratta löv, flytta möbler, sätta upp gardiner och byta däck. Inga arbeten att förakta, skriver Inge Josephson. Det han vänder sig mot är att pensionärerna som utför jobben får en hundralapp i timmen, medan bemanningsföretagen debiterar tre till fyra gånger så mycket.

- Knappast rimliga villkor, mera som allmosor, tycker jag, skriver Inge Josephson.
- Jo, visst, företagen gör ett visst jobb, men berikar sig också på kompetenta, arbetsvilliga­ seniorers kanske enda möjlighet att tjäna lite extra. För dig som är 66 och äldre betalar företaget dessutom bara 10 procent i arbetsgivaravgift (jämfört med drygt 31 om du är yngre).

Samtidigt är bemanningsföretagen nästan det enda alternativet för den som är 60+ och vill jobba, menar han. Alternativen är att hoppas på att det gamla jobbet hör av sig, eller att man startar eget.

- Bäst vore om 60-plussarna blev kvar längre i det reguljära arbetslivet, med anständiga lönevillkor. Hellre än att duttas runt med som underbetalda löneslavar. Det är bättre för arbetsplatserna, definitivt bättre för statskassan. Och inget kompetensslöseri.

Hela Inge Josephsons debattartikel hittar du här: Vi äldre förväntas jobba för allmosor.

Frida Andersson Johansson
frida.johansson@veteranen.se

Jobbar du, eller kommer du att jobba, efter pensionen?
Svara på veckans fråga till höger!

Publicerad | | i Nyheter |
  • Följ Veteranen på Facebook

  • Bloggas just nu

    • Vid Hjälstaviken
      en vind vid sjön sommarskön böljande hög vass omsluter spännande bräder som svajar betänkligt en vat... av Amanda.
    • Berättarcafé
      Så tog jag mina välskötat fötter och tog mig till ett berättarcafé i Stockholm, denna gång på Timmer... av bebe.
    • Det definitiva
      Så möts jag åter av det obönhörligt definitiva. En trevlig granne som jag  lärde känna finns plötsli... av Didania.
  • Diskuteras just nu

    • Är alla lika mycket värda?
      Det talas ibland om människors lika värde men människor har väl aldrig haft lika värde, det är ju en... av boalmen.
    • Människors olika värde/ människors lika värde
      Vart är Sverige på väg? I efterdyningarna av medias bevakning av omvärldens turbulens, med islamisti... av silverladyn.
    • Tiggarstav!
      Häromdagen höll Reinfeldt ett mycket bra tal, väldigt verbalt med retorik utöver det vanliga. Samtid... av vetgirig.